Jämställdhet för alla

29.10.2010 kl. 12:50
Regeringen godkände för en dryg vecka sedan på min föredragning sin jämställdhetsredogörelse, som är den första i Finland genom tiderna. Det var på tiden!

Redogörelsen, som remissdebatteras i riksdagen i mitten av november, utvärderar den förda jämställdhetspolitiken under de tio senaste åren. Det viktigaste i redogörelsen är förstås ändå riktlinjerna för den framtida jämställdhetspolitiken fram till år 2020. Den kan vi nämligen ännu påverka.

Trots att vi inte tidigare sett någon jämställdhetsredogörelse har Finland i flera avseende varit ett föregångarland i fråga om jämställdhet mellan könen. Finland var det andra landet i världen som gav kvinnorna rösträtt och kvinnornas deltagande i arbetslivet har redan länge varit avgörande för vår höga sysselsättningsgrad. Den subjektiva rätten till dagvård och vårt dagvårdssystem är bidragande orsak till detta - alltså en framgångshistoria med tanke på kvinnornas ställning i arbetslivet.

Flere lyckade exempel finns: Den kvotbestämmelse som finns i jämställdhetslagen har befrämjat lika representation av båda könen vid beredningen av beslut både inom statsförvaltningen och inom kommunerna. Vidare har det blivit allt vanligare med handlingsplaner för jämställdhet i arbetslivet och vid läroanstalter, särskilt vid universitet.

Kvinnornas representation i statsbolagens styrelser har ökat snabbt. Själv är jag ansvarig för tipsbolaget Veikkaus och där är 50% av styrelseledamöterna kvinnor. För att ytterligare förstärka jämställdhetspolitikens effektivitet innehåller redogörelsen nya förslag till riktlinjer inom ett flertal områden.

Regeringen vill till exempel utvidga systemet med jämställdhetsplansering till att omfatta också den grundläggande utbildningen. Könsperspektivet skall förstärkas också i högskolor och inom vetenskapspolitiken. I de högaktuella strävandena att förlänga arbetskarriärerna behövs konsekvensebedömningar med tanke på den alltjämnt tydliga uppdelningen av kvinno- och mansdominerade branscher.

Sammanjämkningen av arbets- och familjeliv är en synnerligen viktig fråga för allt flere, även männen. Det finns goda skäl att ytterligare öka pappornas benägenhet att använda sig av familjeledigheter. Idag använder papporna bara sju procent av alla familjledigheter, delvis därför att systemet inte är tillräckligt sporrande och inte heller särskilt överskådligt.

Enligt redogörelsen kan detta befrämjas genom att öronmärka egna kvoter för pappans och mammans familjeledigheter. Själv har jag propagerat för den så kallade 6+6+6 -modellen , där pappan och mamman får en lika stor andel medan de kan dela på den sista tredjedelen som de kommer överens. Jag inväntar nu förslagen från den arbetsgrupp på social- och hälsovårdsministeriet som håller på att dryfta både ledigheterna och deras finansiering. Också med fötterna på den realpolitiska jorden önskar jag arbetsgruppen mod och visioner.

Jämställdhetspolitiken har länge handlat om att främja kvinnornas ställning. Nu har vi kommit till en punkt där också män och jämställdhet kan diskuteras utan att det kan ses som en återgång till någon patriarkalisk utgångspunkt. Alla inser att också männen behövs i jämställdhetsarbetet. Det i sin tur betyder att även de mansspecifika frågorna måste beaktas.

De har ofta att skaffa med männens hälsoproblem, unga pojkar och utslagning, arbetslöshet inom mansdominerade branscher eller männens situation i samband med skilsmässor och vårdnadstvister. Det där med hälsan är centralt. Då kvinnans euro euro är 82 cent, är mannens år som bekant bara 11 månader.

Utmaningar inom jämställdhetspolitiken hittar vi också gällande exempelvis diskriminering på flera grunder - frågor som t.ex. invandrarkvinnor eller svenkspråkiga handikappade stöter på. Jämställdheten gäller alla, oberoende av kön, modersmål, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller religiös övertygelse.

Jämställdheten är en intrikat fråga för den utmanar våra sedvanliga tankegångar. Den moderna jämställdhetspolitiken utmanar stereotypa normer och könsrollsuppfattningar som vi ofta vuxit upp med, utan att vara så medvetna om det. Också den mest liberala av oss kan bära med sig attityder man har svårt att förklara. Jämställheten kräver att man - och kvinna - tittar i spegeln.

I det samhälle jag kallar ett jämställt samhälle kan var och en förverkliga sig själv som man vill se sig själv. I ett sådant samhälle kan pojkar gå i rosa byxor och flickor i mörkblått - men också låta bli om man inte vill. För att uppnå alla goda målsättningar behövs lagstiftningsåtgärder, offentlig diskussion, attitydförändring och utbyte av goda erfarenheter, exempelvis inom det nordiska samarbetet. Som en kuriositet kan jag nämna att tre av fem nordiska jämställdhetsministrar idag är män. Ett tidens tecken också det!

stefan.wallin@riksdagen.fi
 

Stafan Wallin

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00