När klimatpolitiken används fel

12.11.2010 kl. 14:26
Klimatpolitiken används för närvarande mycket flitigt som argument för urbanisering av vårt samhälle. De som använder sig av det är föga förvånande de urbana partierna...

 

Klimatpolitiken används för närvarande mycket flitigt som argument för urbanisering av vårt samhälle. De som använder sig av det är föga förvånande de urbana partierna, främst de gröna och en del av samlingspartiet. För att minska på koldioxidutsläppen vill de bland annat kraftigt koncentrera boendet till befintliga järnvägsspår, och samtidigt begränsa boende och byggande på landsbygden.

Över 35 procent av Finlands koldioxidutsläpp beräknas komma från boende och under 20 procent från kommunikationer. Majoriteten av finländarna bor idag i städer och det överlägset vanligaste husbyggnadsmaterialet i städerna är betong. I Finland finns det idag endast 33 flervåningshus i trä och de offentliga byggnaderna som är byggda i trä kan räknas på en hand. I Sverige finns det flervåningshus i trä i över 180 kommuner. I London kan man stoltsera med världens hittills hösta niovåningshus av trä. Koldioxidbelastningen av ett trähusbygge är endast en fjärdedel jämfört med motsvarande hus i betong eller stål och dessutom binder träet i byggnader koldioxid till skillnad från andra byggnadsmaterial.

Om man verkligen vill minska på koldioxidutsläppen är alltså trähusbyggande något av det effektivaste som finns. Om miljöministeriets bostadsavdelning vill stöda klimatmålsättningarna genom samhällsplaneringen bör de göra allt för att offentligt byggande och kommersiellt byggande av flervåningshus framöver skulle utföras i trä, och det med det snaraste. I Sverige har man gjort verkliga satsningar i det här och därmed byggs också över 20 procent av nya flervåningshus i trä. I Finland har en hel del satsningar gjorts på papper under de senaste årtiondena, men inget konkret har utmynnat.

Det verkar från storstadspolitikers håll finnas en klar vilja att begränsa byggandet på landsbygden i den metropolpolitik som nu behandlas i riksdagen, och där duger klimatpolitiken som bräckjärn. Det är en farlig väg både nationalekonomiskt och klimatpolitiskt om den finländska metropolpolitiken och de urbana partierna medvetet blundar för helheten Finland. Det är på landsbygden som skogen - det gröna guldet - finns, det är där den förnybara energin finns, det är där maten odlas och biodiversiteten upprätthålls. Det är klart att även vi på landsbygden ska bygga ekologiskt, spara energi och planera samhällsstrukturen klokt. Däremot ska det inte ske genom att citypolitiker vill begränsa landsbygdskommunernas planeringsmonopol.

Ny forskning visar att urbaniseringen, på en världsomspännande nivå, kan komma att öka koldioxidutsläppen med 25 procent. Det är alltså inte intellektuellt ärligt att via skärpta planeringsnormer tvinga mänskor att bygga tätt. Vad vi än gör så flyttar allt flera finländare till städer efter arbete och utbildning, den utvecklingen behöver ingen ytterligare stimulans. Stadsplanering har sina egna utmaningar men de ska inte tillämpas där de inte behövs.

Man kan inte se förbi de resurser som landsbygden har och som hela landet behöver för att nå klimat- och energimålsättningar och välmående bland befolkningen. Därför måste staten också satsa på decentraliserad energiproduktion, bredbandsbyggande, upprätthållande av vägnätet och utveckling av järnvägarna på landsbygden. Trähusbyggande i kombination med bättre vägförbindelser och fungerande kommunikationer har en avsevärt större positiv inverkan på klimatutsläppet än betonghus invid järnvägsspår. Fungerande datanät minskar också behovet av körda kilometrar på landsbygden, en viktig sak för urbana ministrar och tjänstemän som sitter på nyckelposter att tänka på. Finland behöver sina städer, men utan en bebodd landsbygd fungerar inte heller någon metropol.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Pedersöre
 

Riksdagskrönika, ÖT 14.11.11

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00