Gruppanförande 24.11.2010

25.11.2010 kl. 09:16
Gruppanförande i remissdebatten om statsrådets redogörelse om deltagande i EU:s stridsgrupper 2011

Svenska riksdagsgruppen förordar statsrådets förslag om ett finländskt deltagande i två EU-stridsgrupper under det första halvåret nästa år. Våra motiveringar är både nationellt egoistiska och pragmatiska, och samtidigt rent ideella och principiella.

De förra uppfylls till stor del också om stridsgrupperna än en gång inte alls sänds ut på uppdrag. Trupperna utbildas både nationellt och i samarbete med övriga deltagande länder, och får därmed en värdefull erfarenhet av både militärt avancerade uppdrag och av internationellt samarbete. Denna erfarenhet är av stor betydelse för upprätthållandet av den nationella försvarsförmågan.

Särskilt värdefullt är att våra trupper får erfarenhet av ett samarbete både med andra nordiska länder plus Estland och Irland, och med Tyskland, Österrike, Nederländerna och Litauen. Det handlar alltså också om både Natoländer och militärt alliansfria länder.

Erfarenheterna blir naturligtvis ännu värdefullare om stridsgrupperna rycker ut i uppdrag, även om det samtidigt är förknippat med större risker. Men de utbildade trupperna har också efter dejoureringen kunnat sättas in i andra krishanteringsuppdrag, i FN- eller Natoledda operationer, så utbildningen har inte heller i det avseendet varit förgäves.

De principiella skälen att delta i EU:s stridsgrupper väger naturligtvis ännu tyngre. Finland vill vara en fullvärdig medlem i EU, som bär sin del av ansvaret. Och Finland vill framför allt vara en ansvarstagande medlem i det internationella samfundet.

I regeringens redogörelse kvitteras det mest centrala problemet tyvärr med en enda kort och lakonisk mening: "På det internationella planet har det dock väckt debatt att EU:s stridsgrupper ännu inte en enda gång har satts in i egentliga operationer."

Det är väl det minsta man kan säga. Orsakerna till det rätt genanta tillkortakommandet berörs tyvärr inte alls i redogörelsen. Om det bara vore så att det inte har funnits behov av insatser, skulle ju allt vara väl. Inte ska vi ju hoppas på krig och katastrofer som kräver en insats av EU.

Men tyvärr skulle det nog ha funnits behov. Afrikas horn med Somalia i spetsen brukar nämnas som ett exempel, och det finns andra i Afrika. Och naturkatastrofer har minsann inträffat under de gångna fyra åren då EU-trupperna har stått i beredskap. Namnet till trots behöver det ju inte handla om strider, utan också om hantering av mänskliga katastrofer.

Vilka är alltså orsakerna till att stridsgrupperna aldrig hittills har sänts ut? Har de med vissa EU-länders forna men alltjämt känsliga koloniala relationer att göra? Eller med finansieringen av operationerna? Det vore intressant att höra utrikesministerns bedömning av de här orsakssambanden eller andra.

Åtminstone har de uteblivna insatserna inte vittnat gott om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samförstånd. Och frågan är hur motivationen hos de utvalda trupperna i längden kan upprätthållas om de aldrig sänds ut på uppdrag.

En annan kritisk randanmärkning i marginalen kunde vara att Finland samtidigt deltar i två olika stridsgrupper, plus deltagandet i Atalanta utanför Somalias kuster. Rent resursmässigt är detta möjligt eftersom det handlar om personal med helt olika specialiseringar och för olika uppgifter, men en tidsmässig spridning kunde ändå ha varit till planeringsmässig fördel.

Beslut om Finlands medverkan i EU:s stridstrupper fattas som känt inte lättvindigt. Både riksdagens, regeringens och presidentens medverkan krävs, och det i två olika omgångar av vilka detta är bara den första. Beslutet är alltså beroende av att flerdubbla lås öppnas.

Sedan Finland var med i den allra första stridsgruppen 2007 och en andra gång 2008 har reglerna för insatserna 2009 ändrats så att truppernas flexibilitet och därmed användbarhet har utökats. Även om de ändrade reglerna inte hittills inneburit att någon grupp har skickats ut på uppdrag, har sannolikheten ökat för att så kan ske.

Om så sker, bör ingen möda och inga resurser sparas för att maximera våra truppers säkerhet och välbefinnande
 

Gruppanförandet hölls 24.11.2010 av riksdagsledamot Thomas Blomqvist

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00