Samlade insatser för Östersjön ger resultat

01.12.2010 kl. 12:52
För drygt ett år sedan antog EU sin Strategi för Östersjöregionen. Det första uppföljningsmötet samlade nyligen över 500 politiker, tjänstemän och experter, vilket visar att det finns ett djupt engagemang i Östersjöregionens frågor, och dessutom kompetenser och erfarenheter som kan tas i bruk för att hantera dem.

Det finns skäl att lyfta fram ett par synpunkter kring Strategin. För det första är det viktigt att den aktivt medverkar till att främja en samsyn på regionens utmaningar. Regionens utmaningar överskrider både geografiska och institutionella gränser, och det måste även lösningarna på dessa utmaningar göra.

Det är av grundläggande betydelse att alla aktörer – från såväl EU- som icke-EU- länder – kan delta i arbetet på jämbördiga villkor. Därför måste det ske en nära samordning mellan EU:s Östersjöstrategi och den Nordliga Dimensionen, som är en övergripande politik för samarbete mellan EU, Ryssland, Norge och Island.

Östersjöregionen rymmer en myriad av program, projekt och aktörer som vill rätta till problemen i regionen. Vi måste kunna bli bättre på att hålla varandra informerade om vad vi gör och på att samordna aktiviteterna. Vi måste också bli bättre på att följa upp Strategin för att se att den verkligen får konkreta effekter i medborgarnas vardag.

För det andra måste Strategin kunna bidra till att det skapas en tydlig överblick över de ekonomiska resurser som står till förfogande. I det stora hela verkar det som om det finns tillräckliga finansieringskällor och resurser, även om de är spridda längs olika kanaler.

Det är viktigt att skapa klarhet och kunskap om var resurserna finns, så att man ökar tillgängligheten till dem. Eftersom de övergripande målen för flera av projekten i regionen sammanfaller, så finns det säkert synergivinster att skörda: I stället för att driva två parallella men närbesläktade projekt kanske man kan slå samman dem till ett och därmed frigöra resurser. Detta kräver vilja till informationsutbyte, överblick och samordning.

Det är också angeläget att vidga och förenkla åtkomsten till de ekonomiska resurserna för alla aktörer i regionen. Både nordvästra Ryssland och Vitryssland räknas till de länder som är berättigade att söka medel ur programmet. Det kan bidra till att man kan utveckla projekt som anpassas efter de frågeställningar man vill arbeta med, inte efter organisatoriska gränser och administrativa inskränkningar.

Pengar är en resurs, kompetens en annan. Det råder brist på realistiska och genomarbetade projekt för att förverkliga övergripande strategier och mål. Med utgångspunkt i ett initiativ av nordiska parlamentariker har Nordiska Investeringsbanken och Nordiska Miljöfinansieringsbolaget lanserat en fond för att stödja beredning och utveckling av projekt för genomförandet av HELCOM:s handlingsplan för Östersjön. Detta kommer givetvis även EU:s Östersjöstrategi till godo.

För det tredje, och kanske viktigaste, så måste EU:s Östersjöstrategi ha hög trovärdighet och djup förankring bland medborgarna. Detta förutsätter att de kan känna sig delaktiga i Strategins utformning och genomförande, och att Strategin kan leverera synliga resultat till glädje för människorna, samhället och miljön i regionen.

En fördjupad dialog med medborgarorganisationer måste därför vara en integrerad del av genomförandet av Strategin. Dessa har en ovärderlig roll som opinionsbildare och oberoende experter, och deras synpunkter, varningar och råd måste tas på största allvar. De har också en viktig uppgift i att följa genomförandet av Strategin och att hålla medborgarna orienterade om vad som sker.

På det här sättet kan vi alla bidra till att stärka Östersjöregionens bärkraft, välstånd, attraktivitet och säkerhet. Det involverande arbetssätt som Strategin står för har väckt intresse inom EU och även långt utanför EU:s gränser. Den positiva uppmärksamhet är ett erkännande till alla dem som på olika sätt verkat för Östersjöregionens bästa.

Debattartikel i HBL 1.12.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00