Språk i motvind?

19.12.2010 kl. 07:57
Under en längre tid har man jobbat med att förnya timfördelningen i den grundläggande utbildningen. En arbetsgrupp med representanter från alla partier och från utbildningsväsendet kom med ett reformförslag i juni. I det förslaget fanns bland annat drama och etik med som nya ämnen. Gymnastiktimmarna skulle bli fler, liksom konst och hantverk.

Dessutom skulle språkundervisningen tidigareläggas så att man skulle läsa ett första språk redan från och med andra årskursen och ett andra från och med sjätte klassen. Det skulle i praktiken ha inneburit att svenskaundervisningen i de flesta finska skolor skulle ha tidigarelagts med ett år. Enligt detta förslag skulle också antalet årsveckotimmar ha utökats något – vi ligger trots allt en bra bit under det europeiska snittet.

Alla dessa förslag hade stötts och blötts under en lång tid och det fanns ett rätt stort samförstånd kring dem. Förslagen backades också starkt upp av undervisningsminister Henna Virkkunen. Under hösten har reformen urvattnats mer och mer. Detta till följd av missnöje från vårt största parti, Centern. Denna vecka visar det sig att reformen helt förfaller och att det blir en fråga för den nya regeringen. Oansvarigt kan man tycka – och onödigt att låta en så länge beredd reform falla i valpopulistiska utspel. Man kan endast spekulera i orsakerna.

Att en skolreform som ger svenskan ett visst flankstöd förfaller får en att undra. Resultatet av reformen skulle ha varit en bibehållen obligatorisk svenska för alla och dessutom en tidigareläggning av starten även om antalet timmar totalt inte skulle ha ökat. Är motståndet mot denna reform ett uttryck för det allt hårdare språkklimat som börjat råda? Eller är det ett resultat av statsministerns besvikelse över att Karleby och Mellersta Österbotten i regionförvaltningsreformen fördes söderut mot Vasa och Seinäjoki istället för norrut mot Uleåborg? Är det faktum att hon söker stöd hos den ryska premiärministern Putin för att ryskan skall ersätta svenskan vid östgränsen ett uttryck för ett motstånd mot svenskan eller är det bara en tillfällighet?

Språkklimatet har hårdnat. Det är helt klart. Samtidigt hoppas jag att detta är ett billigt steg i partiernas profilering inför nästa val snarare än en genomgående trend. Vi varken behöver eller vill ha en uppblossande språkstrid. Istället borde vi inse att vi alla är finländare – finländare som vill detta lands bästa – tillsammans. Vi är ett för litet land för att ha råd att splittras av inre problem. Istället vinner vi alla i längden på att vara språkkunniga, välutbildade och konkurrenskraftiga. Och det klarar vi av att vara på två språk, svenska och finska. Det har nämligen detta land varit från allra första början och det är en stor del av vår nationella identitet och kultur. Jag hoppas vi alla kan vara överens om att jobba för att fortsätta vara just detta.

Och till sist, God Jul och Gott Nytt År till alla läsare!

 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00