Skattepolitiken viktig för nästa regering!

24.01.2011 kl. 09:19
En av Martti Hetemäki ledd arbetsgrupp gav för några veckor sedan ett förslag om hur vårt skattesystem borde utvecklas. Tanken är att förflytta beskattningens tyngdpunkt från arbete till konsumtion.

Bland annat skulle inkomstskatten sjunka inom samtliga nivåer så att de lägsta och högsta inkomstnivåerna skulle gynnas mest. Dessutom skulle energi- och miljöbeskattning samt beskattningen av hälsovådliga produkter skärpas och kapitalskatten skulle höjas. Skatteavdragen skulle minskas både vad gäller bolån och hushållsavdrag. Detta bara för att nämna några av förslagen i rapporten som kan läsas i sin helhet [enbart på finska, med ett svenskt pressmeddelande] på Finansministeriets webbsida.

Helt klart är att nästa regering måste fundera allvarligt på skatterna. Lika klart är att statens skattekista måste fyllas på. Statsekonomin måste fås i balans. De senaste årens stimulansåtgärder var nödvändiga för att komma snabbare ur krisen, men nu måste svångremmen dras åt. Allt det här innebär att skattepolitiken bör bli en viktig valfråga. För skattepolitik är en stor och viktig politisk fråga. En fråga som vilar på en stark ideologisk grund där det bör finnas klara alternativ för hur vi vill att vårt Finland skall se ut i framtiden. Det handlar inte bara om att täppa till hålen i statens skattekista utan det handlar om vilka signaler vi vill ge våra medborgare.

Människorna agerar utgående från det budskap vi sänder ut. Och det är lätt att räkna fel. Ett exempel på detta är när skatten på importerade, begagnade bilar sänktes. Finansministeriet målade upp svarta orosmoln om hur mycket mindre staten skulle få in, men det gick precis tvärtom. Folk bytte och köpte så mycket mera bilar att staten fick in mycket mera pengar än tidigare. Dessutom förnyades bilparken och blev miljövänligare. Detta är bara ett exempel, men det visar klart att man kan styra människornas beteende med skattesänkningar eller höjningar.

Klart är att det inte finns något stort utrymme för skattesänkningar. Därför är det också helt klart att de som har det svårast bör gynnas mest. Hos ensamförsörjarna, de som lever på de lägsta folkpensionerna och studerande finns inget utrymme för skattehöjningar. Jag tror inte att vi denna gång skall använda osthyveln och dra jämt över alla grupper – istället måste vi bli bättre på att rikta skattesänkningar och höjningar. Vi kan inte heller plocka ut enskilda skatter en och en och säga ja eller nej, utan vi måste se skattepolitiken som en helhet. Klart är dock att det finns ett tryck på att höja kapitalskatten.

Helt klart är också att vår skattepolitik skall gynna sysselsättning och företagande. Dessutom skall den vara miljövänlig. För att vi ska kunna nå upp till målen i våra internationella klimatöverenskommelser så måste vi använda skattepolitiken som ett medel. Det finns ett stort tryck på större miljöskatter och det är säkert bra, men de får inte utmynna i att tätorterna gynnas på landsbygdens bekostnad. Därför är det ett grannlaga arbete som varken är enkelt eller svartvitt. Vi måste hitta den lösning som allra bäst gynnar de som redan nu lever på de lägsta inkomsterna. För jag tror på en skattepolitik som minskar inkomstklyftorna och som understöder sysselsättning och människornas möjlighet att klara sig själva. På det sättet tror jag att vi skall bygga ett jämlikt Finland.

Ulla-Maj Wideroos

 

 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30