Som ett äktenskap

26.01.2011 kl. 15:00
Vår samhällsstruktur har på ganska kort tid förändrats mycket. Den traditionella industrins andel av produktionen och den finländska arbetskraften har minskat kraftigt. Vi befinner oss, åter en gång, i ett brytningsskede.

Under de kommande åren bestämmer vi hur vi vill att Finland skall klara sig i den globala konkurrensen och hur vi vill utveckla vårt samhälle. För att klara av det här krävs målmedvetna satsningar på företagandet och en gynnsam verksamhetsmiljö för företagsamheten i Finland.

Då vi kravlar oss upp ur den så småningom övergående ekonomiska svackan är det naturligt att en betydande del av nytändningen handlar om satsningar på de små och medelstora företagen och företag inom servicebranschen. Visst har vi i Finland goda erfarenheter av att ekonomisk tillväxt föds via teknologiutveckling och storföretag. Den här gången kan vi ändå inte lita på att ett enda företagskluster agerar lokomotiv. Vi behöver flera "nokior" i flera brancher, inte minst den kreativa ekonomin.

Det finns fortsättningsvis också stora orosmoment för tillväxten av den blåvita ekonomin. Den offentliga sektorns ökande skuldbörda - statsskulden överskrider 100 miljardersstrecket inom tre år - och exportens minskade andel av helhetsproduktionen begränsar tillväxten. Också EU:s svaga tillväxtutsikter dämpar förväntningarna hos oss.

En bromsande faktor hos oss är också befolkningspyramiden. De gamla är inte för många, men de unga är för få. Arbetslivet förlorar varje år tiotusen arbetstagare netto eftersom så många pensioneras och så få inträder i arbetslivet. Det betyder att det egentligen bara är höjd produktivitet och längre arebetskarriärer som kan ersätta bortfallet. I takt med att den allmänna utbildningsnivån ökar får det mänskliga kapitalet också därför en större betydelse för produktiviteten. Men det förutsätter att arbetskraften mår bra. Utan ökad ork och en hel rad satsningar i arbetslivets kvalitet kan vi se oss i månen efter längre arbetskarriärer i slutet av arbetshistorien.

Samtisdigt som många större företag flyttar produktionen utomlands eller koncentrear sin verksamhet i Finland växer förväntningarna på de små- och medelstora företagen. Över 90 procent av alla arbetstagare i företag finns idag i företag med färre än 20 anställda. Där har vi alltså också den stora tillväxtpotentialen.

I Österbotten finns sedan länge ett starkt och mångsidigt företagarfält. Här finns traditioner, högklassigt kunnande och produkter som står sig i den internationella konkurrensen. Ur ett nationellt perspektiv är energi-, båt-, växthus- och pälsbranscherna starkast i Österbotten. Men allt detta behöver också en ständig intressebevakning. Det är inte egalt hur exempelvis beskattningen av företag och dividender fungerar.

Behovet av en företagsvänligare ekonomisk- och samhällspolitik blir allt viktigare också ur hela den offentliga ekonomins perspektiv. De inhemska små- och medelstora företagens investeringar är i regel lokala och nationella. Det här har betydelse såväl för arbetskraften som skattebasen.

På grund av det såkallade hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin kommer den kommande valperioden att förutsätta en skattepolitik, där höjd totalskattegrad är ett av de bärande elementen. Beskattningen måste vara tillräcklig, förutsägbar, begriplig, sporrande och socialt rättvis. Allt detta för att på bästa tänkbara sätt stöda dynamiken i samhället och trygga välfärden och servicen. Eller annorlunda uttryckt: välfärden måste utvecklas så att den sporrar till arbete, flit och företagssamhet så att skattebasen håller.

Den privata och offentliga ekonomin är gifta med varandra. Då den ena parten mår bra gör också den andra det.

 

Kolumn i Vasabladet 25.1.2011. 

 

Stefan Wallin

SFP:s ordförande, kultur- och idrottsminister och riksdagsledamot

Stefan Wallin