Problematiskt med röstspärr

27.02.2011 kl. 11:24
Vallagen har rört upp känslorna i riksdagen denna vecka. Processen kring en förändring av vårt valsystem har varit lång och svår både i regering och i riksdag.

Klart är att det har funnits konsensus om att något måste göras för att trygga proportionaliteten vid val. Och visst kan resultatet i senaste val tyckas vara en aning orättvist när de Grönas dåvarande ordförande Tarja Cronberg inte blev invald med 7804 röster i Norra Karelens valkrets, medan Sannfinländarnas Pirkko Ruohonen-Lerner endast behövde 1058 röster för att säkra sitt inval i Nylands valkrets. Tilläggas kan att hon hade god draghjälp av partiordförande Timo Soini, som samlade 19859 röster och därmed tryggade två nyländska mandat för Sannfinländarna.

Efter svåra förhandlingar enades regeringen om en röstspärr på 3 %. Något som flera partier tyckte var en väl låg röstspärr. Svenska folkpartiet har aldrig hört till den skaran. Personligen tycker jag en röstspärr är svår att motivera ur rättvisesynvinkel. Varje röst borde räknas i val – för en av våra mest grundläggande principer är trots allt en person, en röst. Att införa en röstspärr innebär att en del röster inte räknas. Samtidigt är inte vårt system på något sätt fullkomligt på den punkten idag heller. Men det kunde ha funnit andra lösningar – exempelvis hopslagning av några mindre valkretsar. Men låt mig ge ett exempel på följderna av en rösttröskel; de Gröna skulle inte ha kommit in i riksdagen redan år 1983 om det då funnits en röstspärr. Nu kunde de långsamt bygga upp sitt understöd och växa val för val – vill vi rycka undan den mattan för nya partier? Och vill vi genom en röstspärr cementera de etablerade riksdagspartiernas maktposition?

När frågan om vallag behandlades i grundlagsutskottet så var de sakkunniga som hördes mycket kritiska till en röstspärr på 3 %. Borde vi inte lyssna på den expertisen? I grundlagsutskottet föreslog Mikaela Nylander en sänkning av röstspärren till 2 %. Omröstningen slutade 9-8 till förmån för en sänkt röstspärr. Helst skulle vi vilja ha en röstspärr på 0 %, men vi kan leva med 2 %. Dock är det så att om man sitter i regeringen så finns det vissa spelregler man bör följa. De här reglerna säger otvetydigt att man bör rösta i enlighet med regeringens enhälliga förlag. I denna fråga har vår grupp det mycket svårt. Vi har vår åsikt klar, men vi vet också vilka spelreglerna är och hur viktiga de är. Ännu är det omöjligt att säga hur vi gör – men klart är att vi håller ett extra gruppmöte före frågan kommer till behandling i plenisalen.

Nästa tisdag behandlas vallagen i plenum. Ett extra inkallat gruppordförandemöte gjorde klart att regeringspartierna förväntar sig att alla följer det ursprungliga regeringsförslaget. I salen kommer Centerns gruppordförande Timo Kalli att föreslå att röstspärren höjs till 3 % enligt regeringens förslag. Samlingspartiets gruppordförande Pekka Ravi kommer att stöda honom. Sannolikt blir det slutresultatet eftersom flera partier gärna skulle ha en ännu högre röstspärr. Klart är att denna reform ger en bitter politisk eftersmak – för vi borde aldrig reformera en för demokratin så grundläggande sak som valsystemet, utan att ha enbart det allmännas väl i sikte. Målet borde vara ett rättvist, genomskinligt och lättförståeligt valsystem – där man på valnatten vet vem som blir invald!

Ulla-Maj Wideroos
VBL 27.2.2011

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00