Problematiskt med röstspärr

27.02.2011 kl. 11:24
Vallagen har rört upp känslorna i riksdagen denna vecka. Processen kring en förändring av vårt valsystem har varit lång och svår både i regering och i riksdag.

Klart är att det har funnits konsensus om att något måste göras för att trygga proportionaliteten vid val. Och visst kan resultatet i senaste val tyckas vara en aning orättvist när de Grönas dåvarande ordförande Tarja Cronberg inte blev invald med 7804 röster i Norra Karelens valkrets, medan Sannfinländarnas Pirkko Ruohonen-Lerner endast behövde 1058 röster för att säkra sitt inval i Nylands valkrets. Tilläggas kan att hon hade god draghjälp av partiordförande Timo Soini, som samlade 19859 röster och därmed tryggade två nyländska mandat för Sannfinländarna.

Efter svåra förhandlingar enades regeringen om en röstspärr på 3 %. Något som flera partier tyckte var en väl låg röstspärr. Svenska folkpartiet har aldrig hört till den skaran. Personligen tycker jag en röstspärr är svår att motivera ur rättvisesynvinkel. Varje röst borde räknas i val – för en av våra mest grundläggande principer är trots allt en person, en röst. Att införa en röstspärr innebär att en del röster inte räknas. Samtidigt är inte vårt system på något sätt fullkomligt på den punkten idag heller. Men det kunde ha funnit andra lösningar – exempelvis hopslagning av några mindre valkretsar. Men låt mig ge ett exempel på följderna av en rösttröskel; de Gröna skulle inte ha kommit in i riksdagen redan år 1983 om det då funnits en röstspärr. Nu kunde de långsamt bygga upp sitt understöd och växa val för val – vill vi rycka undan den mattan för nya partier? Och vill vi genom en röstspärr cementera de etablerade riksdagspartiernas maktposition?

När frågan om vallag behandlades i grundlagsutskottet så var de sakkunniga som hördes mycket kritiska till en röstspärr på 3 %. Borde vi inte lyssna på den expertisen? I grundlagsutskottet föreslog Mikaela Nylander en sänkning av röstspärren till 2 %. Omröstningen slutade 9-8 till förmån för en sänkt röstspärr. Helst skulle vi vilja ha en röstspärr på 0 %, men vi kan leva med 2 %. Dock är det så att om man sitter i regeringen så finns det vissa spelregler man bör följa. De här reglerna säger otvetydigt att man bör rösta i enlighet med regeringens enhälliga förlag. I denna fråga har vår grupp det mycket svårt. Vi har vår åsikt klar, men vi vet också vilka spelreglerna är och hur viktiga de är. Ännu är det omöjligt att säga hur vi gör – men klart är att vi håller ett extra gruppmöte före frågan kommer till behandling i plenisalen.

Nästa tisdag behandlas vallagen i plenum. Ett extra inkallat gruppordförandemöte gjorde klart att regeringspartierna förväntar sig att alla följer det ursprungliga regeringsförslaget. I salen kommer Centerns gruppordförande Timo Kalli att föreslå att röstspärren höjs till 3 % enligt regeringens förslag. Samlingspartiets gruppordförande Pekka Ravi kommer att stöda honom. Sannolikt blir det slutresultatet eftersom flera partier gärna skulle ha en ännu högre röstspärr. Klart är att denna reform ger en bitter politisk eftersmak – för vi borde aldrig reformera en för demokratin så grundläggande sak som valsystemet, utan att ha enbart det allmännas väl i sikte. Målet borde vara ett rättvist, genomskinligt och lättförståeligt valsystem – där man på valnatten vet vem som blir invald!

Ulla-Maj Wideroos
VBL 27.2.2011

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30