Makt över vår mat

03.09.2011 kl. 14:22
Råvarupriserna på livsmedel är väldigt låga i Finland. Priserna på t.ex. svinkött och spannmål är klart lägre i vårt land än på de flesta håll i övriga Europa. Men ändå är maten dyr. Inom EU betalar endast danskar och irländare mera för sin mat. I år förväntas livsmedelspriserna stiga med ungefär fem procent. De senaste åren har priset på mat stigit snabbare än de övriga konsumentpriserna. Å andra sidan är det skäl att notera att i relation till inkomsterna har maten blivit billigare.

Den kanske största orsaken till de höga matutgifterna i vårt land, är att vi i Finland är "den slutna livsmedelsmarknadens enda utpost i Europa." Det konstaterar Seppo Konttinen i sin bok Suomalainen ruokalasku som gavs ut i förra veckan. Faktum är att dagligvaruhandeln i Finland domineras av två handelskedjor med var sin bokstav i början. Man kan med rätta tala om ett duopol. Tillsammans svarar dessa två kedjor för nästan 80 % av detaljhandeln. Då du går omkring bland din matbutiks rader av hyllor, väljer du förvisso själv vad du sätter ner i korgen, men dina möjligheter att påverka utbudet är minst sagt begränsade. Något förenklat, bestäms både utbudet och priset på maten i vårt land väldigt långt av dessa två kedjor. 
Prisbildningen inom livsmedelskedjan är höljd i dunkel, eftersom de pris som industrin och handeln kommer överens om sinsemellan sällan når ut till offentligheten. Klart är i alla fall att handelns andel av det slutliga priset ökat sedan vi blev medlemmar i EU. Handeln är i en maktposition eftersom de kan spela ut företagen inom livsmedelsindustrin mot varandra. Eller hota med import utifrån. Pressen på industrin förflyttas i sin tur över på primärproducenterna, som under motsvarande tid fått se sin andel av slutpriset reduceras mer och mer.
 
Enligt en studie gjord av Pellervo har handelns andel av slutpriset ökat med en tredjedel under de senaste åtta åren. Med sina i medeltal 52 % av slutpriset är handeln i Finland ”bäst i test” i Västeuropa. T.ex. uppskattade MTK ifjol att producenterna i medeltal fick 3,4 %, industrin 40,9 % och handeln 44,2 % av priset för ett hålbröd. Momsens andel var 11,5 %.

Prisbildningen inom livsmedelskedjan är snedvriden. Jordbruket dras med stora lönsamhetsproblem, och den bästa, och antagligen enda, lösningen skulle vara att producenterna fick en större, eller bättre sagt, en rättvis, andel av matens slutpris. Det är därför positiva nyheter att Konkurrensverket som bäst håller på att göra en utredning om hur konkurrensen inom handeln med livsmedel fungerar. Vi får hoppas att utredningen väcker debatt och leder till förändringar, för den nuvarande situationen är ohållbar.

Konsumenternas intresse för maten – dess ursprung, näringsinnehåll och miljöpåverkan – ökat alltmer. Det är en mycket glädjande trend. Konsumenternas intresse visar att de bryr sig om hela livsmedelskedjan, både produktionen och framställningen av maten är viktiga för dem. Den kommande matmarknaden i Fiskars är ett exempel på det intresse som finns just nu. Förhoppningsvis lockar evenemanget till sig många besökare. Att äta handlar om mer än att få i sig rätt mängd kalorier; mat och måltider berör allt från hälsa och välmående till ekonomi och kultur.

Kolumn i Västra Nyland 03.09.2011

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00