Halla-Aho har gått för långt

29.09.2011 kl. 10:18
Mycket uppmärksamhet har under hösten riktats på retoriken som sannfinländska riksdagsledamöter använt sig av i offentligheten. Förra veckan var den stora frågan riksdagsledamot Jussi Halla-Ahos medialt uppmärksammade kommentarer på Facebook.

Som känt uttalade sig förvaltningsutskottets ordförande om behovet av att inrätta en militärjunta i Grekland som lösning på oviljan att genomföra nödvändiga reformer i landet.

Man kan undra om reaktionerna på facebookyttrandena varit överdimensionerade. Själv har jag funderat på om det är värt att skriva om saken av två orsaker. För det första kan man fråga sig om inte just det att man nappar på dessa kommentarer bidrar till att ge dem ännu mera uppmärksamhet. För det andra kan man fråga sig om det inte leder till att sätta fokus mer på enskilda riksdagsledamöters uttalanden än på det viktigaste, det vill säga det egentliga lagstiftningsarbetet som riksdagen har ansvar för. Halla-Ahos yttranden går dock inte att förbise. Flera människor frågar om saken och som medlem av förvaltningsutskottet anser jag det vara viktigt att ta ställning, både ur ett rent principiellt och ur ett mera praktiskt perspektiv.

Principiellt är det i sig oroande att en riksdagsledamot i en demokrati ifrågasätter värdet av just demokratin som styrelseskick. Det är svårt att godta bortförklaringarna om att det endast rörde sig om svart humor. När en riksdagsledamot yttrar sig offentligt måste man ju utgå ifrån att han menar vad han säger. Och hur vi än är lagda vad humor beträffar, lär vi oss alla att det finns vissa saker man inte skämtar om. Undertonen i skämtet, om det alltså var ett skämt, var dessutom motbjudande. När det frågas var gränsen på uttalanden av riksdagsledamöter egentligen går är det rätt så enkelt att svara: här. Tal om inrättande av militärjuntor är inte acceptabelt. En riksdagsledamot bör använda sig av sitt omdöme när han uttalar sig, och om omdömet saknas, behövs en motreaktion. Annars kan det gå så att det oacceptabla i tysthet accepteras.

Det andra som oroar i uttalandena är konsekvenserna för det praktiska, dagliga lagstiftningsarbetet i riksdagen. Det finns frågor på agendan som måste behandlas helt enkelt för att landet ska fungera. Ordföranden för förvaltningsutskottet har valts av riksdagen och har därmed fått ett förtroende av inte bara sina egna väljare att se till att arbetet fortskrider. Här har det inte i princip funnits något att klaga över. Nu riskerar dock lagstiftningsarbetet att hamna i skuggan av sensationsvärdet som utskottsordförandes uttalanden ger upphov till. Det vore på sin plats att komma ihåg att också riksdagen och förvaltningsutskottet behöver arbetsro.

Man kan med rätta fråga sig hur sagan kommer att sluta. De flesta inser att spekulationerna om Jussi Halla-Ahos ställning som ordförande för utskottet kommer att fortsätta. Till och med hans egen riksdagsgrupp har vidtagit disciplinära åtgärder och uteslutit honom för en två veckors period – något som inte går att vifta bort då diskussioner om förtroende kommer upp. För att undvika vidare skada åt lagstiftningsarbetet borde Halla-Aho inse att han som politiker ska dra konsekvenserna av sitt agerande och självmant avgå. Annars riskerar han att försvåra det viktiga arbetet i förvaltningsutskottet - något som hela landet tar skada av.

Krönika i vasabladet vecka 38
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30