Förändringens vindar

03.10.2011 kl. 10:59
Förändringens vindar fortsätter att blåsa över kommunerna i vårt land – och just nu känns det kanske mest som en oväntad orkan som ingen vet varifrån den kom eller vart den är på väg. Tecken i skyn, och inte bara det, utan tydliga linjedragningar från olika politiska håll, har det ändå funnits rätt länge. Redan under den förra riksdagsperioden kunde man ana att för en regering där basen utgörs av samlingspartiet och socialdemokraterna skulle den pågående KSSR-processen inte vara nog.

Kommunreformen kan antagligen sägas vara den mest omvälvande förändring som regeringen förbundit sig till. Ur ett finlandssvenskt perspektiv, är det mycket viktigt att det redan i regeringsprogrammet konstaterades att områdens särdrag, så som långa avstånd, skärgårdsmiljö och språkliga förhållanden, ska beaktas. Möjligheten att få service på sitt modersmål ska också tryggas. Dessa skrivingar utgör en trygghetsfaktor som vi inte ska underskatta, men de betyder ändå inte att de svensk- och tvåspråkiga kommunerna inte skulle beröras av reformen.

Då reformen nu startar, är det viktigt att kommunerna själva funderar på hurdana lösningar de vill ha. Alternativet att motsätta sig allting i väntan på att stormen ska bedarra, är knappast det rätta; stormen kommer inte att försvinna eller åtminstone inte dra förbi utan att den medfört förändringar. Regeringen med minister Virkkunen i spetsen har varit tydliga i sina budskap, nu senast i samband med interpellationsdebatten i riksdagen den här veckan.

I samband med reformen, där kommunerna blir färre och större, bör vi fundera på hur vi ska kunna utveckla närdemokratin. Endast ett samhälle där man känner sig delaktig, engagerar och motiverar. Styrkan i små kommuner ligger i en stark känsla av gemenskap och en klar identitet. Alla känner alla, alla drar åt samma håll, och talkoandan är hög. Det här är en resurs som vi måste slå vakt om i reformarbetet så att den inte går förlorad i samband med kommunsammanslagningar.

Ett sätt att skapa en starkare närdemokrati kunde vara använda sig av stadsdels-, kommundels- eller byaråd. Ungdomsfullmäktige kunde också få en större roll. Ett annat alternativ kunde vara att dela in kommunerna i så kallade valkretsar, vilket har gjorts i vissa kommuner i Sverige. På så sätt skulle alla delar av den nya kommunen ha sin representation tryggad i fullmäktige. 

Det är en svår – och beklaglig – situation som uppstått då en del kommuner som agerat i enlighet med KSSR, nu finner att förhållningsreglerna har ändrats. T.ex. för både Ingås och Hangös del kommer den nya strukturlagen antagligen att betyda att man på nytt måste se över sina strategier. Å andra sidan, om vi tänker på Sjundeå, kan det hända att kommunreformen medför nya alternativ, och att resultatet i folkomröstningen (om det följs) gav kommunen den respit man behöver.

Ett av de viktigaste målen med kommunreformen är att kunna garantera grundläggande service åt alla medborgare, oberoende av vilken kommun de råkar vara bosatta i. För att reformen ska kunna ske konstruktivt, bör regeringen lyssna på de kommunala beslutsfattarna och kommuninvånarna. Det bästa slutresultatet uppnås om kommunerna själva är proaktiva. På det sättet kan vi skapa starka kommuner som kan erbjuda sina invånare tjänster av hög kvalitet, som kan driva en aktiv näringspolitik och som kan svara på de utmaningar vi har att vänta i framtiden.

Kolumn i Västra Nyland 1.10.2011

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00