Grundrättigheter kan aldrig mätas i pengar. Men då sannfinländarna påtalar att "tvångssvenskan förorsakar rikligt med indirekta kostnader för folkhushållet" bortser de från motsvarande ekonomiska fördelar av landets tvåspråkighet, inte minst i umgänget med det övriga Norden, som också är Finlands största handelspartner. Dessa fördelar är avsevärt större än kostnaderna. Sannfinländarna ifrågasätter med sin språkpolitik Finlands ställning som ett nordiskt land.
Svenska riksdagsgruppen utmanar sannfinländarna till gemensamma insatser till försvar för alla mindre språk i Europa, till vilka både finskan och svenskan hör.
Också sannfinländarnas krav på att börja beskatta allmännyttiga stiftelser är särskilt riktat mot svenskan, då sex av de tio stiftelser som räknas upp i motionstexten är svenskspråkiga. Utan både de svenska och de finska stiftelsernas och fondernas insatser för kulturen, utbildningen, forskningen, medicinen, organisationsstrukturen, hyresbostadsutbudet och så vidare skulle stat och kommuner tvingas betala mer för allt detta, påpekar Svenska riksdagsgruppen.
Sannfinländarna uppger att rättvisa är ett av deras övergripande mål. Men den rättvisan verkar vara ytterst selektiv. I skuggbudgeten föreslås lägre anslag för bistånd och för flyktingar och invandrare, och så ifrågasätts den mindre av de två nationella språkgrupperna. Var blev rättvisan, frågar Svenska riksdagsgruppen.
