Kolumn

Det kan bara sluta lyckligt

28.01.2012 kl. 12:49

Presidentvalets första omgång blev åter ett bevis på att rörliga väljaropinioner kan bli tungan på vågen. Gallupmätningar, sociala medier och väloljade kampanjer spelade ihop i syfte att skapa och sedan förstärka trender, alltså rubriker. Precis som i alla tidigare folkval av president blev resultatet en kontrast till normala riksdags- eller kommunalval. Just detta beskriver personvalets väsen: att andra preferenser än de partipolitiska väger tyngre för en stor del av väljarna. Så var det 1994 med fenomenet Elisabeth Rehn. Så var det sex år senare med Tarja Halonen. I söndags sprack ännu ett glastak i och med Pekka Haavistos framgång.

Den andra omgången i årets val skiljer sig på många punkter från tidigare val med nuvarande valsystem. De markanta skiljelinjer, som tidigare funnits där, saknas nu. Vi har inte ett val mellan man eller kvinna, inte höger eller vänster, inte regering eller opposition, inte sittande president eller utmanare. Fältet är friare än någonsin. Vilket bevisligen också gör det svårare för många väljare att besluta sig nu.

Detta gäller naturligtvis speciellt många av oss 1.364.839 väljare som inte fick igenom vår egen kandidat i den första omgången. Just därför kan vi också iklä oss kungamakarens roll - i brist på en "drottning". Det är ju första gången med nuvarande valsystem som det inte finns en kvinna i finalen - ett trendbrott också det. Vi strandsatta väljare är nu en tung politisk marknadskraft. Vi är den 45-procentiga minoritet, som avgör presidentvalet 2012. En del väljare har redan bestämt sig. Andra vill ännu övertygas, tämjas, charmas. Men med vad? Argument, sinnesbilder, eller mer irrationella impulser?

Jag hoppas innerligt att kampanjen nu blir lika snygg och rejäl som i första omgången. Kandidaterna kan vi nog lita på, men bevare oss för överivriga kampanjaktivister, som gör sociala medier till en dyngslunga. Smutskastning går till all lycka sällan hem i finländsk politik. Den tolkas som ett verbalt eller emotionellt tillkortakommande, som i sista hand drabbar de intressen den varit avsedd att hjälpa.

Eva Biaudet gjorde en storartad insats i kampanjen. Hon lyfte fram frågor, som annars hade kommit i skymundan. Hon utmanade modigt "jytkyn" och det var också långt därför hon nominerades av en enhällig partidag. Utan henne i andra omgången kommer SFP inte som parti att stöda någon av de återstående kandidaterna. Däremot står det såklart partiets och Evas väljare fritt att stöda vem man vill. Detsamma gäller partiets ledande politiker.

Jag anser att Finland nu är i den angenäma situationen, att valet bara kan sluta lyckligt. Båda finalisterna är nationellt och internationellt meriterade samhällsbyggare. Båda skulle vara representativa, kunniga statschefer och galjonsfigurer för ett utåtriktat Finland.

Jag känner bägge kandidater och röstar i en trippelroll: som fri väljare, partiledare och nära arbetskamrat till den, som blir försvarets nya överbefälhavare. Jag brukar offentligt bekänna färg i presidentval och gör det även nu, utgående från en helhetsbedömning. Min kandidat i andra omgången är Sauli Niinistö.

Stefan Wallin
skribeten är SFP:s ordförande, försvarsminister och riksdagsledamot bosatt i Åbo

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.

24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.

17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.

11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.

13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.

30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.

23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.

11.10.2006 kl. 00:00