Brott och straff

17.03.2012 kl. 11:31
Förra veckan nåddes vi av nyheten att en barnsexhärva uppdagats i södra Finland. Tio män misstänks ha antastat hundratals unga flickor på nätet.

Internet erbjuder oändliga möjligheter, men bland all information och underhållning lurar också potentiella faror. Som förälder känns det frustrerande att inte kunna garantera en trygg miljö på nätet för sina barn. Men man kan ogärna förbjuda användningen av internet bara för att det är omöjligt att veta vem och vad barnen kommer i kontakt med på webben. Den största skräcken är förstås att någon med ont uppsåt får kontakt med ens eget barn.
Det bästa man kan göra är att prata med barnen. Berätta att alla kanske inte är vem de utger sig för att vara, och att man därför ska vara försiktig med vad man berättar om sig själv. Det är också viktigt att polisen har tillräckliga resurser för att snabbt komma åt pedofilhärvor. Dessutom bör förövarna få ett kännbart straff då de blir fast.

Brott och deras straffskalor har figurerat mycket i medierna under den gångna veckan. På onsdagen publicerade Rättspolitiska forskningsinstitutet sin rapport gällande straffpraxisen i våldtäktsbrott. Våldtäktsbrotten är indelade i en tregradig skala beroende på hur grovt brottet är. För den lindrigaste gärningsformen, vilket klassas som "tvingande till samlag", är straffet i snitt villkorligt fängelse i knappt ett år, medan straffet för grov våldtäkt brukar ge ovillkorligt fängelse i 3-4 år.

Trots att undersökningen visade att de utdelade straffen har skärpts en aning under 2000-talet, finns det enligt min åsikt rum för ytterligare skärpningar. Särskilt problematiska är de obetydliga straffen i samband med den s.k. lindrigare formen av våldtäkt. Jag tycker inte att graderingen av våldtäkt till alla delar är lyckad, och jag förstår överhuvudtaget inte att det så att säga finns en lindrig variant av våldtäkt. Det är därför positivt att justitieminister Anna-Maja Henriksson utlovat en total översyn av lagstiftningen gällande våldtäktsbrott, och att hon speciellt uppmärksammat gränsdragningen mellan tvingande till samlag och våldtäkt. Förhoppningsvis kan man här gå mot strängare straff, med tanke på vilket vidrigt brott våldtäkt är – oberoende av vilken grad det klassas som.

En helt annan kategori av brott som diskuterats denna vecka är ratt- och roderfylleri. Debatten om huruvida gränsen för rattfylleri borde sänkas till 0,2 promille har pågått redan ett tag, men denna vecka kom det fram att trafikminister Merja Kyllönen föreslår att även gränsen för roderfylleri skall sänkas till 0,2 promille.

Det är inte acceptabelt att köra vare sig bil eller båt när man druckit alkohol. Frågan är ändå om man genom att sänka promillegränsen kan minska på de allvarliga bil- och båtolyckorna. Enligt statistiken förorsakas de nästan helt och hållet av chaufförer med betydligt högre halter av alkohol i blodet. Jag tycker också det är tveksamt om det är det här vi ska satsa polisens och rättsväsendets begränsade resurser på. Kanske kunde man nå lika bra, eller åtminstone mera kostnadseffektiva resultat med en intensifierad attitydfostran i vårt samhälle.

Min uppfattning är att det finns större problem som vi i första hand borde fokusera på. Redan idag lider polisens verksamhet av att det finns för lite poliser, till exempel hinner man inte reda ut alla egendomsbrott. Dessutom vet vi att det skulle vara bra om polisen, också i vår landsända, hade större resurser för att bekämpa till exempel knarkhandel och organiserad brottslighet.

Kolumn i Västra Nyland 17.3.2012

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50