Det bästa man kan göra är att prata med barnen. Berätta att alla kanske inte är vem de utger sig för att vara, och att man därför ska vara försiktig med vad man berättar om sig själv. Det är också viktigt att polisen har tillräckliga resurser för att snabbt komma åt pedofilhärvor. Dessutom bör förövarna få ett kännbart straff då de blir fast.

Brott och deras straffskalor har figurerat mycket i medierna under den gångna veckan. På onsdagen publicerade Rättspolitiska forskningsinstitutet sin rapport gällande straffpraxisen i våldtäktsbrott. Våldtäktsbrotten är indelade i en tregradig skala beroende på hur grovt brottet är. För den lindrigaste gärningsformen, vilket klassas som "tvingande till samlag", är straffet i snitt villkorligt fängelse i knappt ett år, medan straffet för grov våldtäkt brukar ge ovillkorligt fängelse i 3-4 år.

Trots att undersökningen visade att de utdelade straffen har skärpts en aning under 2000-talet, finns det enligt min åsikt rum för ytterligare skärpningar. Särskilt problematiska är de obetydliga straffen i samband med den s.k. lindrigare formen av våldtäkt. Jag tycker inte att graderingen av våldtäkt till alla delar är lyckad, och jag förstår överhuvudtaget inte att det så att säga finns en lindrig variant av våldtäkt. Det är därför positivt att justitieminister Anna-Maja Henriksson utlovat en total översyn av lagstiftningen gällande våldtäktsbrott, och att hon speciellt uppmärksammat gränsdragningen mellan tvingande till samlag och våldtäkt. Förhoppningsvis kan man här gå mot strängare straff, med tanke på vilket vidrigt brott våldtäkt är – oberoende av vilken grad det klassas som.

En helt annan kategori av brott som diskuterats denna vecka är ratt- och roderfylleri. Debatten om huruvida gränsen för rattfylleri borde sänkas till 0,2 promille har pågått redan ett tag, men denna vecka kom det fram att trafikminister Merja Kyllönen föreslår att även gränsen för roderfylleri skall sänkas till 0,2 promille.

Det är inte acceptabelt att köra vare sig bil eller båt när man druckit alkohol. Frågan är ändå om man genom att sänka promillegränsen kan minska på de allvarliga bil- och båtolyckorna. Enligt statistiken förorsakas de nästan helt och hållet av chaufförer med betydligt högre halter av alkohol i blodet. Jag tycker också det är tveksamt om det är det här vi ska satsa polisens och rättsväsendets begränsade resurser på. Kanske kunde man nå lika bra, eller åtminstone mera kostnadseffektiva resultat med en intensifierad attitydfostran i vårt samhälle.

Min uppfattning är att det finns större problem som vi i första hand borde fokusera på. Redan idag lider polisens verksamhet av att det finns för lite poliser, till exempel hinner man inte reda ut alla egendomsbrott. Dessutom vet vi att det skulle vara bra om polisen, också i vår landsända, hade större resurser för att bekämpa till exempel knarkhandel och organiserad brottslighet.

Kolumn i Västra Nyland 17.3.2012