Interpellationen om kommunreformen och tryggad närservice

03.10.2012 kl. 15:00
Svenska riksdagsgruppens ordförande Mikaela Nylanders gruppanförande 3/10 2012 i debatten om interpellationen om kommunreformen och tryggad närservice.
Ärade talman,
Sannfinländarna baserar sin interpellation på antagandet att regeringen tänker dölja sina avsikter genom att vänta till efter kommunalvalet med att publicera sina förslag till ny kommunstrukturlag och nya strukturer för social- och hälsovården.

Som av regeringens svar framgår, stämmer detta antagande inte. Inom kort kommer regeringens utkast till ny kommunstrukturlag att publiceras, och sändas till kommunerna för utlåtande. Samtidigt kommer också regeringens syn på strukturreformen i social- och hälsovården att göras allmänt bekant.

Därmed faller själva grunden för interpellationen, och för dess bara illa dolda försök att skrämma upp väljarna inför kommunalvalet om några veckor. Regeringen ämnar spela med öppna kort, och hoppas att oppositionen gör det samma.

När ska man diskutera en så stor sak som kommunreformen och social- och hälsovårdens strukturer om inte inför ett kommunalval? Medborgarna bör få säga sitt om vilken service de vill ha, och sedan är det politikernas sak att hitta de strukturer som behövs för att tillhandahålla den servicen. De som väljs till kommunernas fullmäktige den 28 oktober är i nyckelställning då beslut ska fattas om kommunernas och servicens framtid.

Ärade talman,
De som vittnar om att kommunernas ekonomiska villkor inte har något alls med kommunstrukturen och kommunernas storlek att göra baserar sina konstateranden på det förgångna och på sin höjd på dagsläget.  Därmed blir slutsatserna lätt förhastade.

Svenska riksdagsgruppen anser att vi måste blicka framåt, och då inte bara en kommunal mandatperiod, utan betydligt längre än så. Vissa utmaningar är obönhörliga. Att vi lever längre är en god nyhet. Men då befolkningen åldras, betyder det att färre i arbetsför ålder ska ta hand om allt fler som behöver vård och omsorg. Servicebehovet ökar alltså. Samtidigt kommer det att råda brist på arbetskraft, inte minst i de vårdbranscher där det ökande servicebehovet kommer att vara som störst.

Den förändrade åldersstrukturen kommer också att vara en stor utmaning för den offentliga ekonomin, och det gäller ju både staten och kommunerna.

De här utmaningarna klarar vi inte med hjälp av en Impivaara- eller bembölingsattityd, enligt vilken vi inte behöver göra någonting eftersom allt hittills om inte varit bra, så åtminstone ordnat sig.

Ärade talman,
Kommunerna måste se över sitt sätt att producera service på, och vara beredda till nytänkande för att säkra effektiviteten. De måste också kunna konkurrera om arbetskraften, så att den inte i växande utsträckning söker sig till den privata sektorn.

Det här förutsätter att kommunerna är tillräckligt starka, till sitt befolkningsunderlag och sin ekonomiska bas. Sedan kan dessa starka primärkommuner ändå vara väldigt olika till både storlek, geografisk utsträckning och karaktär. Från början har det fastslagits att tre faktorer kan utgöra motiv för undantag från – märk väl – inte hela reformen, men nog de exakta kriterierna. Dessa tre faktorer är långa avstånd, skärgårdsförhållanden och språkförhållanden.

Svenska riksdagsgruppen vill understryka dessa tre faktorer, och bland dem inte minst den språkliga. Men återigen: inte heller språkförhållandena kan undanta vissa kommuner från att alls utreda och sedan som ett resultat av utredningen acceptera en reform av kommungränserna, utan bara undanta dem från vissa av de exakta kriterierna. Frågan är inte om utan hur reformen genomförs, så att den språkliga servicen för bägge språkgrupperna kan tryggas. Märk att detta kan gälla finska minoriteter lika väl som svenska.

I själva verket har de tvåspråkiga kustområdena varit en föregångare då det gäller att reformera kommunstrukturen. Utan att gå längre bakåt i tiden kan de nya storkommunerna Pargas, Kimitoön, Raseborg, Lovisa och Vörå nämnas som exempel på kommunreformer från de allra senaste åren. Och reformerna kommer att gå vidare.

Ärade talman,
Från regeringen och även från detta hus går nu ett upprop till alla landets kommuner om att utreda vilka strukturreformer som behövs för att trygga servicen även i framtiden. Bollen ligger hos de självstyrda kommunerna, som helst borde utreda olika alternativ bland vilka de sedan kan välja det som passar bäst. Bara så kan kommuninvånarna ta ställning, vid behov genom kommunala folkomröstningar.

Svenska riksdagsgruppen betonar att två honnörsord framför andra bör vägleda oss i den förestående reformen: solidaritet och respekt. Nu behövs solidaritet inte bara mellan svaga och starka kommuner, utan framför allt med de medborgare som, om inget görs, riskerar att få sin service försämrad. Och nu behövs respekt, inte bara för kommunernas självstyre och folkopinionen, utan framför allt för de enskilda medborgarna och deras behov. Servicen är och förblir viktigare än kommungränserna.

Svenska riksdagsgruppen har fortsatt förtroende för regeringen.
Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00