Gruppanförande 6.2 2013

06.02.2013 kl. 15:27
Gruppanförande i remissdebatten om Statsrådets redogörelse för Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012.
Riksdagsman Thomas Blomqvist.

Ärade talman,
Finlands försvar är vår gemensamma brand- och olycksfallsförsäkring. Var och en som har en sådan försäkring hoppas förstås att man aldrig behöver tillgripa den. Ändå är det få som skulle vara beredda att avstå från den. Man har den, bokstavligen, för säkerhets skull.

Det är lätt för Svenska riksdagsgruppen att omfatta de tre fundament vår försvarspolitik också enligt denna redogörelse bygger på: allmän värnplikt, ett territoriellt försvar av hela landet och fortsatt militär alliansfrihet.

Medan Sverige har avstått från den allmänna värnplikten har Österrike nyligen genom en folkomröstning beslutat hålla fast vid den. Finland har varken ekonomiskt eller försvarspolitiskt råd att följa Sveriges exempel. Ett försvar av hela landet förutsätter ett territoriellt försvar med trupper och reserver som är avdelta att ansvara för försvaret av de olika delarna av landet.

Den allmänna värnplikten och det territoriella försvaret är därför kopplade till varandra. Den allmänna värnplikten, med tillräckliga reservövningar och de frivilliga försvarsorganisationernas insatser, är också direkt kopplad till vår starka försvarsvilja. Värnpliktsutbildning och frivillig försvarsverksamhet på båda nationalspråken tryggar att den försvarsviljan är lika stark hos hela befolkningen.

Vår militära alliansfrihet hindrar inte ett fortsatt och utvecklat partnerskapssamarbete med Nato.

Ärade talman,
Svenska riksdagsgruppen är tillfreds med att regeringen i sin redogörelse har registrerat de behov av ökade resurser som försvaret behöver för att även från 2015 framåt kunna hålla fast vid de nämnda tre fundamenten. Försäkringsavgiften stiger på grund av att materiel föråldras och nya införskaffningar blir allt dyrare, som ett resultat av den militärteknologiska utvecklingen.

Men riksdagsgruppen är också väl medveten om att nästa regering i sitt program måste kunna anvisa de behövliga tilläggsresurserna. Om så inte sker, är det möjligt att ett eller flera av fundamenten måste omprövas. Detta vägval måste Finlands folk bereda sig på.

Ärade talman,
Sedan regeringen i december avgav redogörelsen har från svenskt håll initierats en debatt om att fördjupa det nordiska försvarssamarbete som de flesta också hos oss så varmt har förordat. Det svenska initiativet är välkommet. Sverige och Finland samarbetar redan kring bland annat övervakning av luftrum och havsområden, materiel, utbildning, övningar och internationell krishantering.

Samarbetet kan ytterligare utvecklas, inom Nordefco-ramen. Finessen med Nordefco är att det inte förutsätter att alla fem nordiska länder samarbetar kring allt, utan de länder deltar som anser sig ha nytta av respektive samarbetsform. Den nyaste av dessa är det taktiska transportsamarbetet NORTAT. Någon militärallians blir detta ändå inte.

Regeringen kommer separat att informera riksdagen om planerna på ett finländskt och svenskt deltagande i övervakningen av Islands luftrum, under några veckor nästa år. Svenska riksdagsgruppen meddelar redan nu sin beredskap att godkänna deltagandet, som ett odramatiskt komplement till de nuvarande gemensamma övningarna i luftrummet på Nordkalotten.

Ärade talman,
Även om det finländska försvarets huvuduppgift är och förblir att försvara Finlands territorium är deltagande i internationella fredsbevarar- och krishanteringsuppdrag en omistlig del av detta försvar, också med tanke på möjligheterna att upprätthålla den egna militära kompetensen.

Finland bör vara en aktiv partner i det internationella samfundet. EU-medlemskapet är en viktig beståndsdel i vår säkerhetspolitik, även om unionens utrikespolitik i allmänhet och beredskapstrupper i synnerhet inte har blivit riktigt vad vi väntade oss.

Ärade talman,
Lika viktig som militär krishantering är den civila krishanteringen, i både förebyggande och uppföljande syfte. I många konfliktområden finns ett skriande behov av Finlands specialkunnande då det gäller områden som god förvaltning och kvinnornas nyckelroll.

Där mänskliga rättigheter och särskilt minoriteters rättigheter inte respekteras, där är risken för väpnade konflikter stor.

Ärade talman,
Alla säkerhetshot är alltså inte militära till sin karaktär. Miljö- och klimathoten måste tas på allvar, innan de ger upphov till öppna konflikter med militära förtecken. Det gäller inte minst kampen om begränsade naturresurser, börjande med olja och rent dricksvatten.

Också cybersäkerheten måste ägnas allt större uppmärksamhet. Finland måste kunna skydda vitala funktioner såsom statsledningen, kritisk infrastruktur, sårbara ekonomiska sektorer och så vidare. Finland har uppställt som mål att 2016 vara en global föregångare inom beredskapen inför cyberhot, och det målet harmoniserar väl med satsningar på nya områden inom högteknologin som också öppnar exportmöjligheter.

Till försvarsberedskapen hör också en tillräcklig försörjningsberedskap, med allt från livsmedelsförsörjningen till egen produktion av försvarsmateriel.

Den gemensamma nämnaren för dessa faktorer är en bred säkerhetsuppfattning, som måste vara vägledande i dagens värld. Men det militära försvaret är och förblir kärnan och det sista låset också i en sådan bred försvarsstrategi.

 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00