Nu behövs den goda viljan

12.02.2013 kl. 08:14
Riksmötet öppnades förra veckans tisdag, och riksdagen kan se fram emot en arbetsdryg vår. Det kommer inte att bli lätt, men med god vilja kan vi komma långt. Det gäller att trygga välfärds Finlands framtid.

Ekonomin kommer att vara samtalsämne nummer ett. Vi vet att vi inte har råd att fortsätta skuldsätta oss, i den grad vi gjort de senaste åren. Det skulle vara synnerligen oansvarslöst mot dagens barn och unga. Vi vet också att vi i svåra stunder brukar hitta kraften att ena oss och klara av också svåra beslut. Det har vi gjort förut och det behöver vi göra nu. Samtidigt måste vi vinnlägga oss om, att de beslut vi fattar är sådana att de som har det sämst ställt inte drabbas. Det sociala samvetet skall finnas med i beslutsfattandet!

 

Vi har också många goda starka byggstenar att luta tillbaka på. Vårt skolsystem anses vara ett av de bästa i världen, om inte det bästa. Och en utbildad befolkning är naturligtvis en stor konkurrensfördel för vilket land som helst. Därför skall vi fortsätta satsa på skolan och på utbildningen. Därför är också ungdomsgarantin som nu trädde ikraft från årets början så viktig. Men samtidigt behöver vi naturligtvis ha beredskap att se om våra hus, så att vi utbildar våra unga till yrken där det kommer att finnas jobb i framtiden. Att den finlandssvenska skolan och våra utbildningsenheter har en alldeles särskilt viktig roll, för vår kultur och identitet och för landets fortsatta tvåspråkighet är givet. Därför är det också vårt ansvar att agera så, att vi på lång sikt kan trygga en kvalitativ gymnasie- yrkes och yrkeshögskoleutbildning på svenska i våra regioner, som beaktar de regionala särdragen och arbetskraftsbehoven.

 

I Österbotten går det relativt bra just nu. Pälsnäringen skördar i form av goda auktionspriser, exportföretagen och energisektorn sysselsätter och på vissa områden finns det t.o.m. arbetskraftsbrist. Men så ser det inte ut i hela landet, och också i Österbotten har vi vår strukturella arbetslöshet, som vi har svårt att råda bot på. Här måste vi hitta nya grepp.

 

Det är helt klart, att arbetsmarknadsparterna också sitter i en nyckelposition nu, då det gäller att hitta de åtgärder, som på sikt behövs för att vi skall råda bot på det vi kallar hållbarhetsunderskottet. I klar text betyder det, att vi behöver lösningar som gör att vi jobbar längre. Studietiderna måste förkortas och så borde vi inse, att då medellivslängden hela tiden stiger, kan inte den faktiska pensionsåldern stampa på stället. Flexibilitet i arbetslivet, inte bara under den tid man har små barn utan också då man blir äldre, behövs. Och så behöver vi ett sporrande system för dem som söker arbete. Här kunde vi lära av tex Danmark, som lyckats rätt väl med sin jobbpolitik ! Vi behöver aktiverande system, inte passiverande!

 

Till våra goda bärande hörnstenar, hör också hela vårt rättssystem, vår demokrati och vårt öppna samhälle, som bygger på respekt för individen. En omutbar polis, åklagar- och domarkår och ett fungerande rättsväsende som bygger på rättsstatsprincipen är ingen självklarhet i många av världens länder. Därför skall vi vara måna om att slå vakt om dessa viktiga fundament. För de facto är det så, att ett fungerande rättsväsende också utgör en stark konkurrensfördel för ett land. För att inte tala om vilken betydelse det har för hela samhällsfreden och för individens trygghet.

 

Anna-Maja Henriksson

Justitieminister, viceordförande, SFP

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30