Gruppanförande om kommunreformen 10.4 2013

10.04.2013 kl. 15:16
Riksdagsledamot Stefan Wallin.

Ärade talman,
Kommunstrukturen och kommunernas storlek är inga självändamål för Svenska riksdagsgruppen, och det är inte heller ändringar i den, såsom kommunfusioner.
Kommunerna är till för att betjäna sina invånare. De finns för att tillhandahålla en god service, som är tillgänglig, kostnadseffektiv och ges på vars och ens eget språk, och utan att närdemokratin äventyras. Att detta fungerar är för Svenska riksdagsgruppen ett primärmål- och ett självändamål. Ifall kommunfusioner behövs som medel för att uppnå detta mål är fusioner motiverade.

Ärade talman,
I det lagförslag regeringen har avgett uppmanas kommunerna nu att så att säga "svänga på alla stenar". Kommunerna ska se längre än bara till fjolårets eller årets bokslut. Blickarna bör riktas långsiktigt, minst 10-20 år framåt: hur ser demografin i kommunen och regionen ut, hur utvecklas skattebasen, hur kan servicenivån bibehållas och utvecklas, vilka förutsättningar har näringslivet?
Om bredare axlar behövs för att klara utmaningarna finns den bästa partnern oftast i grannskapet. Då bör man kunna glömma tidigare meningsskiljaktigheter, prestige och konkurrensförhållanden och se till vilket det gemensamma bästa kunde vara. Det föreliggande lagförslaget innebär att alla kommuner förutsätts ingå i en utredning om plus och minus med en fusion. Ingen kan förlora något på en utredning.

Besluten fattas sedan i kommunerna, med respekt för den kommunala autonomin. Också att inte fatta beslut om fusion är ett beslut. För de kommunala beslutsfattarna handlar det därför nu om att hantera frihet under ansvar och att tänka långsiktigt.  Tvång finns bara att utreda, enligt givna kriterier, medan beslut om tvångsfusioner kan komma på fråga bara i en sådan situation då en kommun ekonomiskt inte längre är kapabel att trygga grundservicen för sina invånare.

Klokast handlar de kommuner som frivilligt går in för utredningar av olika alternativ, och det så fort som möjligt. Så har kommunerna de största möjligheterna att själva påverka sin framtid.

Ärade talman,
Regeringens utgångspunkt för den även enligt justitiekanslerns ställningstagande starkt sammankopplade reformen av social- och hälsovårdens strukturer är strängt rationell. Kommuner som har färre än cirka 20 000 invånare har enligt regeringens uppfattning inte ett tillräckligt eget underlag för social- och hälsovården, och bör utreda en samgång med andra. De som har mellan cirka 20 000 och 50 000 anses däremot ha ett tillräckligt underlag för grundläggande social- och hälsovård, men behöver utreda samarbete för den specialiserade vårdens del. Att det på sina håll i landet skulle behövas tre nivåer är enligt Svenska riksdagsgruppens uppfattning ett faktum.

Det var för väl att regeringen höll fast vid gränsen cirka 20 000, trots att det fanns krafter som hade velat se klart högre miniminivåer, som hade stått i strid med närdemokratins behov.

Justitiekanslerns berättigade krav på att riktlinjerna för social- och hälsovårdsreformen bör vara klara innan beslut fattas om kommunreformen uppfylls enligt vår uppfattning genom att riksdagen informeras under behandlingens gång, och genom att kommunerna får denna information innan de startar utredningarna.

Ärade talman,
Vad själva kommunstrukturen beträffar, bör särdrag beaktas: långa avstånd såsom i Lappland, skärgårdsförhållanden längs hela vår kust och så den språkliga servicen både för de båda nationalspråksgrupperna och för samerna.

För de språkliga rättigheternas del är Svenska riksdagsgruppen tillfreds med den föreslagna ändringen av språklagen, som innebär att då en tvåspråkig kommun blir en del av en enspråkig, så blir hela den nya kommunen tvåspråkig. Annars skulle språkliga rättigheter i praktiken fråntas tusentals medborgare. 

Ärade talman,
Metropolområdet kring huvudstaden behandlas helt riktigt som ett särfall. Här är ju befolkningsunderlaget och serviceutbudet som sådant inget allmänt problem, varför kommunfusioner inte är någon lösning. Det är vissa överbyggande infrastrukturer och funktioner såsom markplanering, bostadsbyggande och trafik som bör skötas över de nuvarande kommungränserna, inom en metropolförvaltning.

I en metropolförvaltning kunde också den svenska servicen för mindre specialgrupper vara en föregångare då det gäller samarbete över kommungränserna.

Ärade talman,
Det är skäl att upprepa vad Svenska riksdagsgruppen sagt tidigare:

Det är inte antalet kommuner som är det centrala, utan en struktur som tillgodoser människornas servicebehov även i framtiden. Det säger sig självt att det i vårt Finland med glesbygd, skärgård, landsbygd, småstäder, storstadsområden och olika språkliga förhållanden, inte är möjligt att ta fram en passare och rita upp en modell som är den samma för alla. Utmaningarna är till en del olika, men faktum kvarstår: vi måste förmå att tillsammans se helheten och blicka över den egna kommungränsen.

Låt oss visa att vi är mogna att bära ett sådant gemensamt ansvar.
Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50