Förslaget till statsbudget för 2014.

17.09.2013 kl. 13:15
Gruppanförande i remissdebatten om förslaget till statsbudget för 2014, gruppordförande Mikaela Nylander.

Ärade talman,

Några kalla fakta har ökat insikten och medvetandet om att statsfinanserna ligger illa till. Efter att låneupptagningen i år kommer att uppgå till drygt nio miljarder, kommer den trots alla försök att skära ned lånebehovet också nästa år att stiga till närmare sju miljarder. Riktningen är förvisso den rätta, men steget otillräckligt.

Den ackumulerade skuldbördan kommer vid utgången av 2014 att vara nästan 100 miljarder euro, vilket motsvarar nästan exakt hälften av vår nationalprodukt. Eller, annorlunda uttryckt: närmare två års statsbudgetar. Hela den offentliga sektorns skuld överskrider nästa år EMU-kriteriet 60 procent av BNP. Och ännu ett sätt att illustrera skulden är detta: staten betalar nästa år drygt 3 250 euro i ränta – per minut.

Inom EU placerar sig vår statsskuld inte bland de högsta, utan tvärtom bland de lägsta i proportion till befolkningen och BNP. Men vi ställer högre krav på finansiell disciplin på oss än många andra länder tycks göra. Finland har alltid varit landet som har betalat tillbaka sina skulder, och det ämnar vi hålla fast vid.

Det är alltid viktigt att placera in lån på en tidsaxel. Det är vi som tar lånen, men det blir våra barn och barnbarn som kommer att tvingas betala tillbaka dem. Vi lånar alltså av våra egna barn och barnbarn, och det tål vi nog att skämmas över.

Ärade talman,
I det här svåra läget har regeringen trots allt lyckats upprätthålla den känsliga balansen mellan skuldsättning och vakthållning om välfärden. Ingen – inte heller våra barn och barnbarn – vore betjänt av att vi skulle lägga lapp på luckan och skära bort våra skulder i en handvändning. Det kräver tid, men en plan för hur det ska ske behövs redan nu.

Regeringens budgetförslag för nästa år kan därför inte betraktas bara för sig, utan det är en del av en helhet som i övrigt består av det stimulanspaket som ingår i förslaget till tilläggsbudget och det principbeslut om strukturreformer som regeringen fattade i samband med budgetförslaget. Medan både budgeten för 2014 och den stimulerande tilläggsbudgeten syftar till att vi ska klara oss över och ut ur dagens svåra ekonomiska läge, syftar strukturreformerna till att på sikt få ned skuldbördan.

Den sänkta samfundsskatten och den justerade dividendbeskattningen är avsedda att utmana företagen och deras ägare: Nu gäller det att stå upp till bevis på att reformerna faktiskt främjar tillväxten och sysselsättningen. Arbetsmarknadsparterna har för sin del bidragit med en nästan överraskande måttlig, central inkomstuppgörelse som förhoppningsvis blir så heltäckande att den kan genomföras. 

Vi förstår att sänkningen av samfundsskatten måste finansieras genom sänkta näringsstöd, men i vissa branscher såsom fartygsbyggandet är stöden livsavgörande. Den allra närmaste tiden blir avgörande för om vi ska ha en egen varvsindustri. En ökad satsning på offshore-teknik erbjuder en intressant möjlighet att förnya branschen. Och på tal om sjöfarten, är det välkommet att de ökade kostnaderna på grund av svaveldirektivet kompenseras med hjälp av sänkta farledsavgifter, och att en hållbar satsning görs på LNG- infrastrukturen.

Svenska riksdagsgruppen har konsekvent talat för ökade satsningar på forskning, utveckling och innovationer och gläds därför åt de ökade anslagen. Till dem hör också anslaget för ett demonstrationsprojekt för havsvindkraft.

Ärade talman,
Välkommet är också att ungdomsgarantin ges utökade resurser, för både fler utbildningsplatser och en ny form av läroavtal. Vi måste komma ifrån den situation då allt fler unga blir beroende av utkomststöd.  En satsning på framtiden är också att studiestödet indexbinds och att universiteten får behålla indexjusteringen av sina anslag.

En angelägen åtgärd för att öka arbetsinsatserna är programmet för sysselsättning av partiellt arbetsföra. Också integreringen av nyfinländare ges ökad prioritet. Finland klarar sig inte i längden utan ett befolkningstillskott av arbetskraft, även om vi lyckas sysselsätta alla som nu går arbetslösa.

Även bostadspolitiken prioriteras högre. Det är i och för sig riktigt att koncentrera de statliga insatserna till tillväxtcentra såsom huvudstadsregionen och andra större städer, liksom att prioritera en upprustning av förstäderna. Svenska riksdagsgruppen vill ändå påminna om att det är ett slöseri med samhällsresurser att överge det bostadsbestånd som finns på mindre orter och på landsbygden. Arbetskraftens ökade rörlighet i all ära, men det gäller också att främja arbetsplatsernas rörlighet och inte minst distansarbete.

Goda kommunikationer är en grundförutsättning för att hela landet ska kunna förbli livskraftigt, och det är därför riktigt att prioritera underhållet av existerande väg- och bannät såsom regeringen nu gör.

Både förverkligandet av äldreomsorgslagen och närståendevården får ökade resurser, vilket visar att regeringen även trots svåra tider vill satsa på socialt angelägna ändamål.

Glädjande är också de 50 miljoner som nu satsas på fukt- och mögelskadade byggnader inom social- och hälsovården, skolväsendet och dagvården. De är klokt investerade pengar, liksom de som i tilläggsbudgeten satsas på renovering av kaserner.

Alla sektorer måste se om sina hus. Mycket viktigt är ändå att medborgarnas förtroende för vårt rättsväsende och rättssystem kan hållas högt. Svenska riksdagsgruppen välkomnar därför åtgärderna för att minska antalet ärenden som går till domstol och för att effektivera besvärsprocesserna. Också åtgärderna för att fortsätta bekämpa den svarta ekonomin förblir viktiga, De betalar ju dessutom sig själva.

Ärade talman,
Svenska riksdagsgruppen har alltid brutit en lans för internationellt utvecklingssamarbete och är därför den första att beklaga att man nu tvingas skära i biståndsanslagens utlovade tillväxt. Målet 0,7 procent av BNP skjuts nu än en gång lite framåt, eftersom det är osannolikt att intäkterna från auktioner av utsläppsrättigheter med nuvarande takt kommer att kunna kompensera bortfallet av regelrätta budgetmedel.

Men i en sexpartiregering krävs det kompromissvilja, och sådan är också Svenska riksdagsgruppen villig att ge prov på. Samtidigt vill vi uttrycka vårt stöd för statsminister Katainen i hans ledarskap, och för finansminister Urpilainen i hennes svåra uppgift att navigera budgetskutan i stormiga vatten.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppfanförande 22.9.2010

Gruppanförande i demokratidebatten
23.09.2010 kl. 10:45

Gruppanförande 14.9.2010

Svenska riksdagsgruppens gruppanförande i remissdebatten om förslaget till statsbudget för 2011, hållet av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos
14.09.2010 kl. 14:50

Gruppanförande 24.2.2010

Gruppanförande i anledning av interpellationen om de arbetslösas, pensionärernas, ensamförsörjarfamiljernas och de studerandes ställning
01.09.2010 kl. 13:50

Gruppanförande 29.6.2010

Gruppanförande i debatten om kärnkraftstillstånden
29.06.2010 kl. 13:55

Gruppanförande i responsdebatten om budgetramarna 2011-2014

Rambudgeten för åren 2011-2014 innehåller varken stora överraskningar eller nya politiska linjedragningar.
09.06.2010 kl. 15:25

Gruppanförande 26.5

Gruppanförande i remissdebatten om ändring av grundlagen
26.05.2010 kl. 15:30