Kommunerna kan gynna närmat.

04.11.2013 kl. 08:37
Offentliga kökens inköp är avgörande för både den inhemska livsmedelsproduktionen som helhet och för lokala och regionala livsmedelsproducenters möjlighet att sälja direkt med få eller inga mellanhänder.

Idag finns det två helt motsatta trender på matmarknaden. Den ena handlar om närmat och betyder kännedom om matens ursprung, relativt korta transportsträckor och att det finns någon slags kvalitetsgaranti på råvaran. För detta betalas i bästa fall ett något högre pris än för anonym bulkvara.
Den motsatta trenden kan enkelt kallas för billig mat. Den innebär att priset styr allt och den ger fenomen som pizzor för 1,95 i affären. Trenden ger en ökning av affärskedjornas egna märken, så kallade private label, där råvaran och tillverkaren varierar beroende på vem som för tillfället säljer billigast. Denna trend står för motsatsen till närmatstrenden. Den gynnar anonymitet, motverkar spårbarhet och leder till fenomen som kriminella felmärkningar av typen hästkött istället för nötkött.
Under hösten har bland Kommunförbundet tillsammans med Jord- och skogsbruksministeriet riktat sig till kommunerna med en kampanj om att gynna närmat. Jag hade möjlighet att öppna ett sådant tillfälle i Korsholm i veckan. Kommunerna serverar cirka 440 miljoner matportioner per år. De offentliga kökens inköp är alltså mycket avgörande för både den inhemska livsmedelsproduktionen som helhet och för lokala och regionala livsmedelsproducenters möjlighet att sälja direkt med få eller inga mellanhänder.
Vårt regeringsprogram slår fast flera storstilade målsättningar. Bland annat sägs att det strategiska målet för Finlands jordbrukspolitik ska vara att öka andelen ekologisk och närproducerad mat. I de offentliga upphandlingarna ska den ökas genom att förbättra upphandlingen genom både skolning, information, lagförändringar och resurstilldelning. För uppnå detta har både strategier och närmatsprogram fastställs i statsrådet.
Via lagar och förordningar ställer vi mycket höga krav på det finländska jordbruket gällande renhet och minimerad miljöbelastning. Vår djurskyddslagsstiftning hör till de strängaste i hela världen och kraven på hygien och dokumentation av produktionen få en ibland att tappa andan. Trots detta är det ändå ute i kommunerna som besluten tas om vad som serveras i daghem, skolor, åldringshem och sjukhus. I en livsmedelsaffär kan den upplysta konsumenten själv välja vad han eller hon köper, men för den som äter i en matservering är råvarorna oftast fortfarande fullständigt anonyma.
I konsekvensens namn borde den offentliga sektorn, både stat och kommun, också ställa samma krav på produktionssätt som den finländska lagstiftningen förutsätter när de köper in råvaror. Gör den inte det så kan vi med fog tala om dubbelmoral. I butiken väljer konsumenten själv mellan en Närpesproducerad tomat eller en holländsk dito, men det är i första hand inköpschefen och i sista hand de kommunala förtroendevalda som väljer vad våra skolbarn och åldringar äter. Det valet är viktigt och det har långt gående konsekvenser.
 

Mats Nylund

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00