Välbesökt Ålandsseminarium på riksdagen.

06.11.2013 kl. 09:41
Riksdagens Ålandsforum med ordförande riksdagsledamot Elisabeth Nauclér och viceordförande riksdagsledamot Johannes Koskinen stod tillsammans med Ålands landskapsregering och justitieministeriet som arrangörer för ett seminarium om utvecklingen av Ålands självstyrelse. Seminariet hölls på Riksdagen 5.11 2013.

Riksdagens Ålandsforum med ordförande riksdagsledamot Elisabeth Nauclér och viceordförande riksdagsledamot Johannes Koskinen stod tillsammans med Ålands landskapsregering och justitieministeriet som arrangörer för ett seminarium om utvecklingen av Ålands självstyrelse.

Riksdagens talman Eero Heinäluoma önskade deltagarna välkomna och konstaterade att den nuvarande självstyrelselagen  i huvudsak fungerat väl, men att världen förändrats radikalt sedan lagen trädde i kraft,  genomgripande omstrukturering har skett i förvaltningen, lagstiftningstekniken har moderniserats;  det är helt klart att en revidering behövs för att få till stånd ett smidigare system. Ett smidigare system får emellertid inte medföra att det skydd som konstitutionen garanterar försvagas. Intresset för hur den nya självstyrelselagen kommer att se ut är stort både på Åland och i riket. Det är viktigt att beredningsprocessen sker under stor öppenhet och där är detta seminarium är ett viktigt element.

Lantrådet Camilla Gunell  öppnade seminariet med att konstatera att gåvan som ingen ville ha 1921 visade sig vara den bästa gåva Åland någonsin hade kunnat få. Hon talade om de tre viktiga beståndsdelarna, garantierna för språket och kulturen, demilitariseringen och neutraliseringen och självstyrelsen, som ger ålänningarna möjlighet att utforma sitt samhälle och besluta om sin framtid.
Det är fråga om en historisk process som inletts genom de tre kommitteerna som letts av Gunnar Jansson, Roger Jansson och Alec Aalto och som nu fortsätter under ledning av president Tarja Halonen. Ålands önskan är att juridisk granskning skall bytas mot politisk förhandling, kontroll och långsamhet mot ökad flexibilitet, modernisering och demokratisering. Det internationella intresset för Ålandsexemplet gör också Finlandsbilden intressantare. "Utvecklingen av självstyrelsen är som att dansa tango, två parter som i samklang med varandra skall uppträda sida vid sida, detta kräver balans, taktfasthet, känsla, rakryggad hållning och passion".
Lantrådet önskade den blandade kommittén, ledd av president Tarja Halonen, lycka till i sitt viktiga arbete med att finna lösningar där man kan förena de två parlamentens viljor och finna vägar för en hållbar självstyrelse med bärkraft långt in i framtiden.

President Leif Sevon redogjorde för behörighetsfördelningen i tidigare självstyrelselagar, i den nuvarande lagen och i de förslag som de tre arbetsgrupperna givit.  Han synade dessa utgående från fem frågor, utan att ta ställning till för- och nackdelar:  Vems behörighetsområde listas? hur behandla framtida områden för lagstiftning?  Vad innehåller listorna? Hur hanteras skatter och avgifter? och Hur hanteras behörigheten i internationella frågor?

Professor Markku Suksi hade rubriken Enumerationsprincipen v. residualprincipen. Han  redogjorde för skillnaden mellan autonomi och federation och gav exempel på olika modeller för behörighetsfördelning. I en typisk autonomi är behörighetsfördelningen residual för staten, enumererad för substatsenheten; Memel och Hongkong är exempel på detta, Åland är en "lindrigt otypisk autonomi" medan Färöarna och Grönland är otypiska.

Direktör Bjarne Lindström hade rubriken  Beskattningen och självstyrelsens finansiering och redogjorde för den historiska bakgrunden och dagsläget. Han konstaterade till slut att den parlamentariska kommittén som tillsattes 2010 enats om behovet att i grunden revidera självstyrelselagen i linje med den danska ramlagsmodellen, inklusive möjligheten att överta det statliga ansvaret för beskattningen av ålänningarna och deras näringsliv; med andra ord i princip en repris på 1970-talets åländska kommittéarbete och principiella ståndpunkt i beskattningsfrågan.
Han fastslog  att det inte handlar om huruvida Åland är en närande elle tärande del av Finland. Det handlar om den betydligt mer grundläggande frågan om politiskt inflytande och ansvarstagande: Hur långt skall självbestämmandet och det politiska och ekonomiska ansvaret sträcka sig? 

Lagstiftningsrådet Sten Palmgren kommenterade Bjarne Lindströms anförande om det ekonomiska systemet ur ett principiellt och praktiskt perspektiv och han konstaterade bland annat att Lindström uttömmande beskrivit hur man hamnat i denna situation, frågan nu är hur man skall ta sig ur den.

Ålandsministern, justitieminister Anna-Maja Henriksson avslutade seminariet. Hon konstaterade att seminariet ligger rätt i tiden, den rätta tiden för diskussion om dessa frågor är just nu. Det är ingen enkel sak att reformera självstyrelsesystemet och det finns stora förväntningar på den nyss tillsatta kommittén. Möjligheterna till en lyckad lösning är goda, om man på båda sidorna låter bli att för tidigt låsa sig i sina positioner.
En utveckling mot ett smidigare system och större förståelse för självstyrelsens behov är möjlig konstaterade minister Henriksson, men hon ville också understryka att självstyrelsen måste vara starkt förankrad i författningen och systemet bör vara hållbart också under oroliga eller ekonomiskt svåra tider.
Hon avslutade sitt anförande med att önska lycka till i det fortsatta arbetet och hoppades att det i god tid före självstyrelsens 100-års jubileum finns en ny, modern fjärde självstyrelselag.

Inbjudna var politiker, tjänstemän och forskare som arbetar med Ålandsfrågor och seminariet var mycket välbesökt. - Detta visar att det finns ett stort intresse för och behov av information och diskussion om dessa frågor och att Ålandsforums aktiviteter uppskattas, säger ledamot Nauclér. 


Närmare information ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 1984, lantrådet Camilla Gunell tfn 040 827 0718 samt riksdagsassistent Gustav Blomberg, tfn 09 4324047.
 

Elisabeth Nauclér

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15