Att skriva sig i kommun där man har fritidsboende

19.12.2013 kl. 14:41
Riksdagsledamot Stefan Wallin (SFP) från Åbo ställer ett skriftligt spörsmål till regeringen om möjligheten att mantalsskriva sig i den kommun där fritidsbostaden är belägen. Wallin undrar om regeringen ämnar vidta lagstiftningsåtgärder för att förenkla bygglovsförfarandet till den del det gäller ändring av ändamålet med en byggnad från fritidsbostad till permanent boende.
- Enligt markanvändnings- och bygglagen krävs bygglov för en väsentlig ändring av ändamålet med en byggnad eller en del av den. En sådan ändring av ändmålet som förutsätter tillstånd är bland annat att en fritidsbostad börjar användas för permanent boende. Det är alltså möjligt att ändra ändamålet med en byggnad från fritidsboende till permanent boende. Detta är dock en byråkratisk och ofta även en långvarig process. I dagens läge motsvarar många fritidshus de hus som används för permanent boende. Detta gäller särkskilt nya moderna fritidhus.  Därför är det oskäligt att enskilda medborgare inte utan dyra och tidskrävande tillståndsprocesser kan skriva sig i en kommun där personen i fråga äger en fritidsbostad som de facto skulle uppfylla kraven för permanent boende, säger Wallin.

Wallin påminner om att Högsta förvaltningsdomstolen i ett avgörande denna höst (3013/2013) har ansett att Kangasala kommun haft rätt att med vite förplikta två medborgare att avsluta användandet av sin fritidsbostad som permanent bostad.

Enskilda personers möjlighet att skriva in sig i den kommun där person har sin fritidsbostad är en fråga där de olika magistraterna varit oense. Tolkningspraxisen mellan magistraterna har varierat. Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen har i sitt svar till ett tidigare skriftligt spörsmål (591/2013) konstaterat att ”vid magistraterna anser en del av dem att avgörandena som gäller hemkommun bör träffas genom att man enbart följer bestämmelserna i lagen om hemkommun så att anteckningen om hemkommunen och den stadigvarande bostaden motsvarar den faktiska situationen eftersom det i lagen om hemkommun inte finns bestämmelser som utgör ett hinder för att fritidsbostaden antecknas som personens stadigvarande bostad. En del av magistraterna anser i sin tur att man i samband med att man gör en anteckning även är tvungen att beakta bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) enligt vilka det förutsätts att en person skaffar ett nytt bygglov för en byggnad för vilken det en gång i tiden har beviljats bygglov för fritidsboende om det är så att han eller hon framöver vill använda byggnaden för stadigvarande boende. De här magistraterna godkänner inte att fritidsbostaden antecknas som stadigvarande bostad förrän kommunen har godkänt en ändring av användningsändamålet med byggnaden.”

Wallin noterar också att Befolkningsregistercentralen har fastställt regler för praxis i fråga om uppgifterna om hemkommun och bostad och sänt dem till magistraterna i juli 2012. Av reglerna för praxisen framgår följande: "Magistraten kan som hemkommun godkänna den kommun där en fritidsbostad finns trots att användningsändamålet för fastigheten inte ändras. Det rekommenderade registerföringsförfarandet är då att för personen anteckna att hemkommunen byts men att han eller hon saknar en stadigvarande bostad. Personen kan dessutom meddela en postadress som också kan vara fritidsbostadens adress".”

- Ur den enskilda medborgarens synvinkel blir situationen oskälig då den nuvarande lagstiftningen kan leda till ett slutresultat som i Kangasala-fallet, där invånarna tvingas flytta från sitt hem. Med tanke på de oskäligheter den nuvarande lagstiftingen i värsta fall föranleder anser jag att det är skäl att vidta lagstiftningsåtgärder för att förenkla bygglovsförfarandet, då det gäller ändring av ändamålet med en byggnad från fritidsbostad till permanent boende. Till exempel kunde det räcka med ett förfarande där kommunens byggnadstillsyn konstaterar att en fritidsbostad även lämpar sig för permanent boende, säger Wallin.

Wallins spörsmål

SFP

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00