Att skriva sig i kommun där man har fritidsboende

19.12.2013 kl. 14:41
Riksdagsledamot Stefan Wallin (SFP) från Åbo ställer ett skriftligt spörsmål till regeringen om möjligheten att mantalsskriva sig i den kommun där fritidsbostaden är belägen. Wallin undrar om regeringen ämnar vidta lagstiftningsåtgärder för att förenkla bygglovsförfarandet till den del det gäller ändring av ändamålet med en byggnad från fritidsbostad till permanent boende.
- Enligt markanvändnings- och bygglagen krävs bygglov för en väsentlig ändring av ändamålet med en byggnad eller en del av den. En sådan ändring av ändmålet som förutsätter tillstånd är bland annat att en fritidsbostad börjar användas för permanent boende. Det är alltså möjligt att ändra ändamålet med en byggnad från fritidsboende till permanent boende. Detta är dock en byråkratisk och ofta även en långvarig process. I dagens läge motsvarar många fritidshus de hus som används för permanent boende. Detta gäller särkskilt nya moderna fritidhus.  Därför är det oskäligt att enskilda medborgare inte utan dyra och tidskrävande tillståndsprocesser kan skriva sig i en kommun där personen i fråga äger en fritidsbostad som de facto skulle uppfylla kraven för permanent boende, säger Wallin.

Wallin påminner om att Högsta förvaltningsdomstolen i ett avgörande denna höst (3013/2013) har ansett att Kangasala kommun haft rätt att med vite förplikta två medborgare att avsluta användandet av sin fritidsbostad som permanent bostad.

Enskilda personers möjlighet att skriva in sig i den kommun där person har sin fritidsbostad är en fråga där de olika magistraterna varit oense. Tolkningspraxisen mellan magistraterna har varierat. Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen har i sitt svar till ett tidigare skriftligt spörsmål (591/2013) konstaterat att ”vid magistraterna anser en del av dem att avgörandena som gäller hemkommun bör träffas genom att man enbart följer bestämmelserna i lagen om hemkommun så att anteckningen om hemkommunen och den stadigvarande bostaden motsvarar den faktiska situationen eftersom det i lagen om hemkommun inte finns bestämmelser som utgör ett hinder för att fritidsbostaden antecknas som personens stadigvarande bostad. En del av magistraterna anser i sin tur att man i samband med att man gör en anteckning även är tvungen att beakta bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) enligt vilka det förutsätts att en person skaffar ett nytt bygglov för en byggnad för vilken det en gång i tiden har beviljats bygglov för fritidsboende om det är så att han eller hon framöver vill använda byggnaden för stadigvarande boende. De här magistraterna godkänner inte att fritidsbostaden antecknas som stadigvarande bostad förrän kommunen har godkänt en ändring av användningsändamålet med byggnaden.”

Wallin noterar också att Befolkningsregistercentralen har fastställt regler för praxis i fråga om uppgifterna om hemkommun och bostad och sänt dem till magistraterna i juli 2012. Av reglerna för praxisen framgår följande: "Magistraten kan som hemkommun godkänna den kommun där en fritidsbostad finns trots att användningsändamålet för fastigheten inte ändras. Det rekommenderade registerföringsförfarandet är då att för personen anteckna att hemkommunen byts men att han eller hon saknar en stadigvarande bostad. Personen kan dessutom meddela en postadress som också kan vara fritidsbostadens adress".”

- Ur den enskilda medborgarens synvinkel blir situationen oskälig då den nuvarande lagstiftningen kan leda till ett slutresultat som i Kangasala-fallet, där invånarna tvingas flytta från sitt hem. Med tanke på de oskäligheter den nuvarande lagstiftingen i värsta fall föranleder anser jag att det är skäl att vidta lagstiftningsåtgärder för att förenkla bygglovsförfarandet, då det gäller ändring av ändamålet med en byggnad från fritidsbostad till permanent boende. Till exempel kunde det räcka med ett förfarande där kommunens byggnadstillsyn konstaterar att en fritidsbostad även lämpar sig för permanent boende, säger Wallin.

Wallins spörsmål

SFP

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om äldreomsorgen

Det är uppfriskande att oppositionen också intresserar sig för politiska substansfrågor som direkt berör medborgarnas vardagliga liv. Äldreomsorgen är utan tvekan en sådan. Äldreomsorgen är ändå mindre lämplig som föremål för en interpellation eftersom den är en gemensam angelägenhet för regeringen och hela riksdagen, och inte minst för kommunerna där oppositionen här i riksdagen bär samma ansvar som regeringspartierna.
29.09.2009 kl. 15:15

Remissdebatt om budgetförslaget för 2010

Minns någon en statsbudget som alla skulle ha varit helt tillfreds med? Knappast. Oppositionen hittar alltid stora brister i budgetförslagen och regeringspartier hittar mindre brister. Knappast har det ens funnits någon finansminister som skulle ha varit helt nöjd med alla detaljer. Det hör till sakens natur, eftersom varje budget är en balansgång och pengarna aldrig räcker till.
15.09.2009 kl. 16:05

Statsrådets redogörelse om mänskliga rättigheter

För att Finlands människorättspolitik utåt ska vara trovärdig gäller den gamla goda visdomen att det gäller att först sopa rent för egen dörr. Svenska riksdagsgruppen välkomnar därför att denna fjärde redogörelse också täcker respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande fri- och rättigheterna i det egna landet.
09.09.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsrådets långsiktiga energi- och klimatstrategi

Utmaningarna har växt ytterligare för regeringens långsiktiga energi- och klimatstrategi under vintern och våren. Den ekonomiska nedgången har ytterligare försämrat ekonomin och därmed också höjt ribban en aning för ekonomiska satsningar på klimatpolitiken.
17.06.2009 kl. 15:45

Statsministerns upplysning om det ekonomiska läget

Det är minsann inget lätt jobb att sköta Finlands ekonomi i dagens situation. Det är osäkert och det är snabba förändringar som gör det nästan omöjligt att förutspå den ekonomiska utvecklingen.
17.06.2009 kl. 11:15

Responsdebatt om redogörelsen om Finlands säkerhets- och försvarspolitik

Svenska riksdagsgruppen har många gånger framhållit att EU är den samarbetsram inom vilken Finland ska stärka säkerheten såväl i Europa som ur ett globalt perspektiv. Säkerheten och stabiliteten i EU och övriga Europa stärks genom den mångomtalade solidaritetsklausulen.
16.06.2009 kl. 13:55