Riksmötets öppningsdebatt 5.2 2014

05.02.2014 kl. 15:00
Gruppordförande Mikaela Nylander.
Ärade talman,
Det är två centrala målsättningar som bör vara vägledande för politiken under valperiodens sista riksmöte. Det ena är att bryta skuldspiralen när det gäller statsfinanserna. Det andra är att se till att vårt samhällsbygge är socialt rättvist och inkluderande, som garanterar att ingen grupp blir utfryst.
För två månader sedan lyckades regeringen sy ihop ett trovärdigt strukturreformpaket. Målet är att minska på hållbarhetsunderskottet på sikt. Att den ekonomiska utvecklingen fortsättningsvis har varit blygsam, gör att förhandlingarna nu i slutet av mars, om de konkreta budgetramarna, blir ännu tuffare.
För att slutresultatet ska bli bra krävs kreativitet, öppen och fördomsfri diskussion om olika lösningar, samt bestämdhet i besluten. Det finns inte orsak nu i denna sal eller i andra forum att ge signaler som kan uppfattas som att det går att uppskjuta de svåra besluten. Medborgarna har rätt väl förstått att det i det långa loppet inte är fiffigt att leva över sina tillgångar. Då ska vi politiker akta oss för att börja signalera att vi ändå kanske kan uppskjuta de svåra besluten, kanhända till efter valet.
Nej, regeringen måste framför allt vara trovärdig i sin ekonomiska politik. Bara genom en realistisk hållning kan vi skapa den framtidstro som vårt samhälle behöver. Vi ska naturligtvis vara lyhörda för vad de nationalekonomiska experterna säger om graden av åtstramning och vad som är klokast gällande tidtabellen för balansåtgärderna. Målet ska i alla lägen vara att gynna tillväxten och skapa bättre förutsättningar för näringslivet att sysselsätta.

Ärade talman,
Regeringen har haft som ledstjärna i anpassningen av ekonomin att hälften ska ske genom skattehöjningar och hälften genom nedbantning av verksamheten. Vår grupp ställer gärna frågan om det är klokt att alltför strikt hålla fast vid denna fördelning.

Eftersom trycket är hårt att lokalt i kommunerna höja skattesatsen, bör staten vara ytterst återhållsam när det gäller skattehöjningar. Om regeringen ändå tvingas skärpa beskattningen, för att välfärdstjänsterna ska kunna finansieras, bör det ske enligt skattebetalarnas bärkraft. Det ska inte drabba dem som redan nu lever nära gränsen till minimum.
När regeringen i ramförhandlingarna överväger olika instrument för att balansera samhällsekonomin borde man se fördomsfritt på de olika alternativen – inte heller en justering mervärdesskatten får vara tabu.
Över lag kunde tiden vara mogen för att diskutera en totalreform av momsen, där den sociala rättvisan är inbyggd.
I ramförhandlingarna i mars tvingas regeringen vända på varje sten. Att låta bli att indexjustera inkomstskatteskalorna kan vara en åtgärd i helheten som måste tillgripas. I en ekonomi som söker vägar uppåt igen, ska man ändå akta sig för att lägga sordin på skattebetalarnas köpkraft.

Ärade talman,
Ingen enskild åtgärd hjälper att få Finland på en stabilare grund. Vi behöver en hel palett.
Ekonomisk framgång kan ändå inte bara räknas i pengar. Vi måste sätta tillräckliga resurser på utbildningspolitiken. Gymnasiernas timfördelning är en synnerligen viktig fråga på regeringens bord. Här får inte ökad valfrihet bli ett självändamål som kör över gymnasiernas allmänbildande funktion.
Det är många stora frågor som ska avgöras under det nya riksmötet. När det gäller social- och hälsovårdsreformen är det viktigt att hålla kvar Orpogruppens skrivning om att gränsen för ett bashälsovårdsområde är minst cirka 20 000 invånare. För svenska riksdagsgruppen är det även av största vikt att den svenskspråkiga vården för personer med funktionshinder också i fortsättningen organiseras genom Kårkulla samkommun. Helt fundamentalt är också att det slutliga lagförslaget ska hålla för grundlagsprövning.
Den politiska våren får sin särskilda krydda av Europaparlamentsvalet. Det är viktigt att valet engagerar flera finländare än förr. Genom ett bättre valdeltagande kan vi manifestera vår vilja att verka för en bättre europeisk gemenskap.
Att vår exportinriktade industri inte drar beror mycket på de globala och inte minst de europeiska ekonomiska problemen. Därför är ett finländskt inflytande i Europa viktigt och isoleringspolitik ingenting att bygga på.


Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00