Regeringens familjepolitik och nedskärning av barnbidrag

10.04.2014 kl. 18:00
Gruppanförande 10.4 2014, ledamot Ulla-Maj Wideroos, Svenska riksdagsgruppen

 

Interpellation om regeringens familjepolitik och nedskärning av barnbidrag

 

Värderade talman,

Oppositionen tar sig an ett viktigt tema i sin interpellation. Självklart vill vi alla barnens bästa. Liksom vi vill alla medborgares bästa. Också framtidens barn.

Då handlar det inte bara om nivån på barnbidraget, utan det handlar även om allt annat som sker i vårt samhälle. Det handlar om att bygga ett sådant samhälle som kan stödja sina medborgare. För det behövs en stabil offentlig ekonomi, också i framtiden.

Vi måste alla kunna medge, att om landets ekonomi inte är i skick kan vi inte heller garantera barnen en trygg framtid. Den sittande regeringen, liksom kommande regeringar, måste ha förmåga att se framtidens utmaningar och kunna arbeta långsiktigt.

 

Värderade talman,

Barnfamiljerna ska vara föremål för särskild omsorg och uppmärksamhet när nedskärningar i statens utgifter görs.

Beslutet att sänka barnbidragen har fattats, inte som ett separat beslut, utan som en del av en helhet. I helheten beaktas de ekonomiskt utsatta grupperna särskilt genom kompenserande åtgärder.

Det har sagts förr, men jag upprepar: det är för att stödja personer och familjer med små inkomster som regeringen till ett värde av 100 miljoner euro höjer grundavdraget och arbetsinkomstavdraget i beskattningen. Dessutom gjordes undantag för utkomststödet, som indexjusterades fullt ut. För Svenska riksdagsgruppen är det viktigt att ensamförsörjartillägget inte rörs.

 

Mannerheims barnskyddsförbund har uttryckt berättigad oro för att barnbidragets realvärde på tjugo år har sjunkit. Samtidigt får vi inte glömma att i familjer där vardera föräldern har jobb, har realinkomsterna ökat under samma tidsperiod.

Vi måste, precis som Mannerheims barnskyddsförbund säger, fokusera särskilt på ensamförsörjarfamiljer, familjer med små barn och familjer med många barn. De familjer som redan nu har utkomstsvårigheter, har inte marginaler att klara av en sänkt nivå på barnbidraget.

Att särskilt beakta ensamförsörjarfamiljers situation har gått som en röd tråd i regeringens socialpolitik. Genom det kan man bäst bekämpa barnfattigdom.

Det är klokt att regeringen nu gör en grundlig konsekvensanalys om hur barnbidragsbeslutet slår ut. Mottagarna är allt annat än en homogen grupp – det är faktiskt inte mindre än nästan 600 000 familjer som får denna inkomstöverföring.

Det finns orsak att bredda analysen till att gälla barnfamiljernas situation överlag.

 

Svenska riksdagsgruppen anser att vi bör hålla fast vid att barnbidraget är en universell förmån som alla barn kommer i åtnjutande av. Det finns undersökningar – som bland annat Mannerheims barnskyddsförbund hänvisar till – som visar att i länder där barnbidraget har gjorts behovsprövat har nivån sjunkit och barnfamiljsfattigdomen ökat. Den vägen ska vi inte gå.

 

Värderade talman

Som jag inledningsvis konstarerade handlar en god familjepolitik om mycket mera än barnbidrag. Vi kan redan göra förbättringar när det gäller attityderna till barnen. Alla vuxna har ett ansvar för att barn har miljöer som är trygga och bra att växa upp i. Vi behöver även åtgärder som gör att papporna deltar i barnets uppväxt.

Också i stadsplaneringen borde olika åldersgruppers behov beaktas ännu mer än vad som görs. Grunden för en god familjepolitik är att servicen fungerar. I våra kommuner måste det finnas en barnrådgivning som fungerar, välfungerande skolor – alla familjer har inte råd med dagens stora aktivitetsutbud, därför ska de aktiviteter som skolan ordnar vara gratis för alla.

På många håll skapas familjecenter eller familjerådgivningar där man genom mångprofessionellt arbete på ett och samma ställe kan erbjuda hela familjen stöd och service. Vi behöver mera sådant, särskilt i urbana centrum där livet är mera anonymt och familjer riskerar marginaliseras.

 

När vi nu förnyar barnskyddslagen sätts tyngdpunkten på tidiga stödåtgärder som minskar behovet av egentliga barnskyddsingripanden. Viktiga är också de anslag som riksdagen skjutit till för vården av mödrar med rusmedelsproblem.

Nu när vi går in för att skapa konkret innehåll i vårdreformen, som vi alla har enats om, är barnfamiljerna en central målgrupp. Vi har inte råd att misslyckas här.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50