Spännande tider i finländsk politik

13.04.2014 kl. 08:12



Vem har sagt att politik är tråkigt ? De senaste veckornas händelser på den politiska arenan i vårt land har minsann bjudit på en hel del dramatik och överraskningar. Många frågar nu om regeringen kan fortsätta, eller om vi behöver ett nyval. Min ståndpunkt är klar. Vi behöver inget nyval!

Hur resonerar du då, kanske någon frågar. Jo, låt mig kort berätta.

För drygt två veckor sedan i den s.k. ramrian, fattade regeringen oerhört svåra men viktiga beslut för vårt lands framtid. Vi lyckades komma överens om anpassningsåtgärder på ca 2,7 miljarder euro för de kommande fyra åren. För nästa år betyder det skattehöjningar på 700 miljoner och nedskärningar på 900 miljoner €. Vänsterförbundet valde tyvärr att checka ut. De fem partier som är kvar dvs Samlingspartiet, SDP, Gröna, SFP och KD  valde att bära ansvar. Vi har tillsammans 112 platser i riksdagen. En betryggande majoritet. Vi har lyckats komma överens om det som varit det allra svåraste, dvs hur vi ska få ordning på landets ekonomi, så att våra barn och barnbarn också ska få leva i ett välfärdsland.

Låt mig vara tydlig. Ett land som har en majoritetsregering, som enats om svåra stora ekonomiska beslut, är inte inne i en politisk kris. Inte fastän statsministern meddelat att han avgår. Den politiska linje vi fört och kommit överens att fortsätta med, den håller våra riksdagsgrupper fast vid. Politiken byts alltså inte ut, fastän statsministern blir en annan. Därmed har vi inte heller en sådan situation i landet, som enligt grundlagen skulle kräva att riksdagen upplöses.

Sedan är det annan sak, att det upplevs tråkigt att statsminister Katainen valt att sluta som ordförande för Samlingspartiet och därmed som statsminister. Han har varit och är en bra statsminister, och jag uppskattar hans arbete högt. Jag kommer kommer att sakna honom, såväl som kapten för regeringen, som en god kollega och skicklig debattör. Han lämnar ett tomrum efter sig.

Självfallet är det också så, att inte heller ordförandevalet i SDP, har direkt betydelse för regeringens fortsatta arbete. Låt mig ändå säga att vi har en duktig finansminister som har skött sitt uppdrag väl. Sedan är det ju så, att alla de beslut vi fattade under ramrian också ska ros i hamn. För det behövs uttryckligen den sittande regeringen. Ett nyval i höst, skulle äventyra verkställigheten av allt det vi nu kommit överens om. Det om något, har vi inte råd med och det ligger inte i fosterlandets intresse. Var och en av oss ministrar har faktiskt händerna fulla med att föra saker framåt, så att ord blir handling!

Till sist några ord om vårdreformen som alla partier enats om. Jag hör till dem som ännu har fler frågor än svar. Då fem stora vårdområden ska ta hand om organiseringen av all social-hälso och sjukvård, talar vi om en reform i mammutklass. Vården och servicen måste kunna tryggas på svenska, de enskilda kommunernas och kommuninvånarnas röst måste höras, och gränser ska inte få bli hinder för kloka lösningar. Vad gäller Österbotten finns flere utmaningar, och Kronobys situation i gränsmarken är en av dem som behöver en klok lösning. Då Karleby hör till Uleåborgs vårdområde och landskapet Österbotten till Åbo, hamnar Kronoby mitt emellan. Fungerande lösningar som den vi har i Jakobstadsregionen, där vi redan integrerat social – hälso och specialsjukvård, behöver vi också slå vakt om. Vi har all orsak att återkomma till dessa frågor.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00