En händelserik vecka

23.09.2014 kl. 09:44
Sällan händer det så mycket inom finsk politik som förra veckan. I riksdagen började remissdebatten av statsbudgeten. Justitieministeriets budgetmoment debatterades på onsdagen. Debatten var konstruktiv och de flesta ledamöter var nöjda över att vi lyckats avvärja de stora sparkraven som finansministeriet föreslog i sitt ursprungliga förslag. Oron för framtiden var ändå påtaglig.

Veckan bjöd också på en besvikelse då regeringens finansutskott gav den s.k. jourförordningen sin välsignelse. SFP lämnade in en avvikande åsikt efter behandlingen. I början av september var frågan också aktuell i social- och hälsovårdspolitiska ministerarbetsgruppen, där jag också klart meddelade vår avvikande syn. Tyvärr har vi SFP:re i denna fråga  blivit ensamma inom  regeringen i att försvara de mindre förlossningssjukhusen. Ändringen av förordningen betyder att många förlossningssjukhus måste sätta lapp på luckan. Nu är Borgå hotat. Med tanke på att BB i Ekenäs och Jakobstad tidigare varit tvungna att stänga, vore det en stor förlust för tillgodoseendet av den svenska servicen, ifall Borgå BB går samma öde till mötes.

 

Patientsäkerheten kan garanteras också i de sjukhus där förlossningarnas antal är under tusen per år.  Personligen är jag inte alls övertygad om att patientsäkerheten kommer att öka genom den nya jourförordningen. Vi vet redan nu att allt fler barn har fötts på landsvägarna under de senaste tio åren. Det är mycket sannolikt att denna utveckling kommer att fortsätta, ifall fler förlossningssjukhus måste stängas.

 

Veckans hetaste potatis inom politiken var givetvis kärnkraften. Regeringen bordlade behandlingen av TVO:s ansökan och godkände med rösterna 10-7 Fennovoimas ansökan. Inom SFP finns det väldigt delade åsikter om kärnkraften. I svenska riksdagsgruppen finns de nu mer kritiska röster än tidigare. Det är bra att detta också återspeglas i regeringsarbetet. Min personliga ståndpunkt har också påverkats av bl.a. olyckan i Fukushima. När jag 2010 röstade för Fennovoima var mitt starkaste argument att Finlands beroende av rysk el skulle minska. Efter en helhetsbedömning av nuläget, blev min slutsats att jag röstar emot.

 

Som väntat valde de Gröna att lämna regeringen. Den ursprungliga sexpartiregeringen består nu av fyra partier. Oppositionen har igen bollat med tanken om nyval, något jag tar avstånd från. Det är ytterst viktig att denna regering verkställer och slutför de stora ekonomiska beslut som man tidigare kommit överens om. Det finns fortfarande mycket att göra.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Finlands säkerhets- och försvarspolitik

16.06.2009 kl. 10:35

Responsdebatt om budgetramarna 2010-2013

Som en följd av den ekonomiska krisen har hittills omkring 3 miljarder euro anvisats för stimulansåtgärder i vårt land – detta motsvarar omkring 1,5 % av BNP – en stor andel också med EU-mått mätt. Alla åtgärder som vidtas måste ha som målsättning att återställa tillväxten och balansen i vår ekonomi, motverka arbetslöshet och trygga vår betalningsförmåga – speciellt på lång sikt.
03.06.2009 kl. 13:35

Responsdebatt om Statsrådets EU-redogörelse

Också Svenska riksdagsgruppen sällar sig till skaran av röster som tycker att det är viktigt att oftare diskutera EU, Finlands roll i unionen och unionens framtid.
26.05.2009 kl. 15:00

Statsrådets redogörelse om EU-politiken

26.05.2009 kl. 10:35

Remissdebatt om statsrådets EU-redogörelse

Av statsrådets redogörelse över EU-politiken framgår regeringens vision om hur EU ska se ut, fungera och utvecklas till år 2020. Svenska riksdagsgruppen framhåller vikten av att alla skall kunna känna sig representerade i Bryssel och delaktiga i den politik som förs i EU.
16.04.2009 kl. 17:00

Responsdebatt om första tilläggsbudgeten

Trots att vi skött vår egen ekonomiska politik bra de senaste åren och kunnat både förbättra välfärden och korta av på vår statsskuld är vi mitt i den ekonomiska kris som startade i höstas på fastighetsmarknaden i USA och snabbt spred sig. Alla undersökningar pekar på att vi får lov att räkna med kärva år. Hur kärva de blir vet vi väl med säkerhet först efteråt. Nu måste vi hålla hjulen i rullning, stimulera sysselsättningen och upprätthålla tryggheten och basservicen för alla. Samtidigt måste vi ta sikte på en framtid där sysselsättningsgraden är hög, eftersom det utgör grunden för en hållbar välfärd.
18.03.2009 kl. 16:00