Kolumn

Minoriteters rättigheter kräver engagemang också av majoriteten

29.09.2014 kl. 13:49

I samhället finns många befolkningsgrupper med specialbehov som behöver extra stöd för att kunna förverkliga sina rättigheter. Dessa grupper kan man inte ta för givet och därför behöver beslutsfattare och myndigheter ta sitt ansvar för att stöda dem.

I regeringsprogrammet slogs det fast att regeringen ska utveckla hur de teckenspråkigas rättigheter tillgodoses och utreda möjligheterna att stifta en teckenspråkslag. Därför tillsatte jag på justitieministeriet 2012 en arbetsgrupp för att bereda en allmän lag om teckenspråk. I fredags hade jag nöjet att ta emot arbetsgruppens förslag.

Den nya teckenspråkslagen ska öka myndigheternas kännedom om teckenspråken och de teckenspråkiga som en språklig och kulturell minoritet. Det är likaså viktigt att myndigheterna tydligare beaktar de teckenspråkiga vid beredning av lagar och i beslutsfattandet. Lagen ska likaså främja både de finska och de finlandssvenska teckenspråkigas möjligheter att använda sitt eget språk och få information på teckenspråk. Det är mycket viktigt att fästa uppmärksamhet vid de teckenspråkigas rättigheter och på bred front utveckla tjänster på teckenspråk.

Vi kanske inte alltid kommer att tänka på det, men det finska och det finlandssvenska teckenspråket är två olika språk, precis såsom svenska och finska är olika språk. Det finlandssvenska teckenspråket är dock särskilt hotat och används bara av cirka 300 personer. För att förbättra just deras möjlighet till bland annat undervisning och tillgång till tolkar föreslår arbetsgruppen att det görs en skild utredning om helhetssituationen för finlandssvenska teckenspråksanvändare. Det här är verkligen på sin plats. Summa summarum vill jag säga att det känns bra att som representant för det parti, som alltid har värnat om minoriteters rättigheter, få föra teckenspråkslagen till riksdagen ännu denna höstsession.

Samerna är Europas enda ursprungsbefolkning. Den här veckan har jag haft glädjen att föra förslaget till ny samtingslag till regeringen, som enhälligt godkände den. En lång process ligger bakom, där vi sökt enighet tillsammans med sametinget om bland annat samedefinitionen. Genom reformen ska framför allt verksamhetsförutsättningarna för samernas kulturella autonomi och sametinget förbättras. Det här är ett mycket viktigt steg med tanke på regeringens mål att denna period ännu ratificera ILO 169-konventionen om ursprungsfolkens rättigheter.

Härifrån känns det bra att fortsätta arbetet för minoriteter och andra utsatta grupper i samhället.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.

13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.

12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.

17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.

05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?

04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.

17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.

16.11.2007 kl. 00:00