Atomkraft behövs

05.10.2014 kl. 08:00
Atomkraft är någonting som egentligen få vill ha, men om vi önskar ha den levnadsstandard vi vant oss med kan vi ändå inte undvara atomelektricitet under en lång tid framöver. Vi bygger nu vindkraft, vilket är bra och det skall vi fortsätta med, men det tar tiotals år innan vi byggt ut så mycket vindkraft att det motsvarar produktionen i ett enda atomkraftverk. I dag importerar vi el, i huvudsak från Sverige, lika mycket elenergi som vad ett atomkraftverk producerar.

Med tanke på landets ekonomiska ställning och vår negativa handelsbalans borde vi åtminstone vara självförsörjande när det gäller elenergi, men det klarar vi inte utan atomkraft, om vi så vi vill det eller inte. Vi har stora vattenreservoarer och torvtillgångar, båda förnybara energikällor, men hittills har de som är största motståndare till kärnkraft också motsatt sig ytterligare användning av dessa två energikällor.

 

För mig har kärnkraft inte utgjort problem och eftersom jag jobbat nära kraftverksindustrin i många år har jag fått en viss insyn. När det gäller Fennovoima har jag hela tiden varit positiv, men jag har försökt skilja på industrietableringar och världspolitik. Och det är inte helt lätt då man ser hur vårt grannland beter sig. Senaste tidens verklighet gällande de snabbt ökande problemen i vårt lands sysselsättning, ekonomi och handelsbalans, har ändå sopat undan mina betänkligheter.

 

Nu när regeringen inte förlängde Industrins Krafts anhållan om att bygga Olkiluoto 4, har mina tankar ändå kommit i gungning. Är det då rätt av mig att rösta för Fennovoima, när regeringen nu slopar den kärnkraftsproducent som har de bästa förutsättningarna för att bygga och administrera ny atomkraft, en som har en testad provreaktor. De har också plats för det förbrukade kärnbränslets uppbevaring och ett för slutförvaring nästan färdigt byggt utrymme. De har dessutom den absolut bästa kunskapen som kan finnas i världen och har redan satsat hundra miljoner euro på en fortsättning med Olkiluoto 4. Har vi råd att bete oss på detta viset mot vår industri, som kämpar för att kunna sälja sin produktion på en global marknad?

 

Kan det vara så att det finns krafter som nu önskar att det är det statliga Fortum, som förra gången blev förbisett, som skall få bygga och ersätta de gamla ryska reaktorerna i Lovisa? Då kan en röst på Fennovoima bli en röst för ett eller flera nya ryska kärnkraftverk i Lovisa. Så kan ske om inte Industrins Kraft snabbt kommer med en anhållan om byggnadstillstånd före den ännu gällande etableringsansökan går ut. Att Industrins Kraft skulle förbises är inget jag önskar. Jag, som vill vara realist och ha el i vägguttaget när jag skall koka tevatten på morgonen, har nu blivit försatt i en mycket svår sits. I dag vet jag inte hur min röst faller i riksdagen gällande Fennovoima, jag måste få mera information, och det tror jag inte jag är ensam om i riksdagen just nu. Fennovoima skall lämna in byggnadslovsansökningarna före 30 juni 2015, så fast vi nu fattar ett nytt beslut, blir det nog en ny regering och riksdag som tar det slutgiltiga beslutet.

Lars Erik Gästgivars

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00