I samband med att vinterkriget inleddes evakuerades omgående riksdagen till Kauhajoki i södra Österbotten. För 75 år sedan, på natten den 30 november kl. 03.00 fanns det en Solfbo med på tåget från Helsingfors. Det var min farfars kusin Gustav Edvard Helenelund och han var riksdagsledamot.

Visst har jag förstått att när det stundar till val, så hettar det till i alla politiker. Men att ha en regering med en ledamots majoritet och med riksdagsledamöter som byter parti mitt i valperioden blir det ännu tuffare. Ordvalet hårdnar från oppositionen och när ni läser detta har vi haft ännu en förtroendeomröstning, nu om regeringens ekonomiska politik. Det var ju inte världens lättaste sak att bilda en ny regering för tre och ett halvt år sedan, det tog sexton dagar. Med facit i hand skulle det kanske ha varit bättre att redan då gå till nyval. Så skulle det säkert ha blivit om vi redan då kunnat ana oss till dagens situation

Under riksdagens plenifria vecka funderade jag över vad jag åstadkommit i riksdagen under de gångna tre och ett halvt åren. Hur många konkreta frågor kan jag peka på, där jag varit med och påverkat på riktigt? Jag är ganska säker på att om man frågar av en icke så politiskt intresserad österbottning så säger personen förmodligen att jag inte vet. Men nog har det “harvats” en hel, men i ärlighetens namn trodde jag nog att jag skulle ha kunnat påverka betydligt mera.

Sparkraven som riktar sig mot rättsvården har gett upphov till en hel del diskussion i offentligheten under den senaste tiden. Bl.a. uttryckte den ledande häradsåklagaren Peter Levlin nyligen sin oro över åklagarväsendets resurser. Som justitieminister är jag även själv mycket oroad över hela rättsvårdens resursnivå under de kommande åren. Därför är det bra att vi för denna diskussion