En bra tumregel är att då man inte ens själv kan förklara varför man planerar att göra vissa saker, då ska man inte göra dem. Det här gäller i synnerhet i politiken.
Efter regeringsförhandlingarna tog statsminister Juha Sipilä själv exceptionellt ansvaret för statens ägarstyrning. Som det framkommit i offentligheten är fördelningen inte optimal av såväl jävighets- som tidsanvändningsskäl.
INVANDRINGSPOLITIK Det är precis som Niklas Andersson skriver (HBL 8.1) att det inom regeringen finns målsättningar om ännu starkare negativ politisk styrning av flyktingpolitiken, i stället för att se människan i asylprocessen.
Regeringen Sipiläs skärpta asylpolitik håller på att få de oacceptabla konsekvenser som SFP varnat regeringen för. Senast igår skrev Österbottens Tidning om en irakier som blivit vräkt från sin bostad trots att han inte kan skickas tillbaka till hemlandet. Kommunerna och tredje sektorn blir tvungna att ta över det ansvar som staten nu flyr.
Republikens president Sauli Niinistö stadfäste idag bland annat lagen om jourförordningen, vilken begränsar fulljoursverksamheten i landet till 12 sjukhus