Alla blickar på Köpenhamn

15.12.2009 kl. 13:55
Som bäst pågår klimattoppmötet i Köpenhamn.

Förberedelserna har pågått i flera år, de inleddes på Bali år 2007 och medvetenheten om klimatförändringen och klimatpolitiken är idag mycket stor.

Förväntningarna på toppmötet i Köpenhamn är höga trots att det är klart att man inte kommer att kunna godkänna ett juridiskt bindande avtal. Förhoppningen är att världens länder skall kunna underteckna ett politiskt bindande avtal som finslipas efter konferensen och slå fast en tidtabell för de fortsatta förhandlingarna under år 2010.

Den nya regimen i USA innebar att också USA kom med i förhandlingsprocessen och med tanke på att de kom med så sent som i början av det här året så har förhandlingarna löpt rätt bra. Det är klart att förhandlingar med närmare 200 länder är krävande.

Redan på mötet i Bali definierade man målsättningarna för utsläppsminskningar för I-länder, möjligheter att minska utsläppen i U-länder, finansieringsfrågan för klimatanpass-ningsåtgärder och frågan om teknologiöverföring från I-länder till U-länder. Avsikten är att på konferensen i Köpenhamn föra de förhandlingar till beslut som inleddes på Bali. Meningen är också att komma överens om industriländernas utsläppsminskningar under den andra avtalsperioden som inleds år 2013.

År 2007 gav den internationella klimatpanelen sin fjärde rapport i vilken man slog fast att om man lyckas stävja jordens medeltemperaturs temperaturökning till högst 2 grader cel-cius jämfört med den förindustrialiserade tiden, har man 50 % chans att förhindra de värsta oåterkalleliga klimatförändringarna. Om ökningen blir fyra grader kan det uppstå en djup global livsmedelsförsörjningskris i välden. Med hjälp av klimatmodeller har man på ett pålitligt vetenskapligt sätt bedömt riskerna av klimatförändringen. Om användningen av fossila bränslen fortsätter till århundradets slut enligt dagens mönster så kommer tempera-turhöjningen att vara fem grader till slutet av det här århundradet. Följderna av uppvärm-ningen kommer att vara mera nederbörd på de högre breddgraderna medan svår torka blir allmän i medelhavsområdet, södra Afrika, Östra Asien, Australien, norra och central Ame-rika och i Amazonen. Vattenbristen ökar på många håll som en följd av att glaciärerna smälter och avdunstningen ökar.

För att begränsa temperaturökningen till 2 grader krävs utsläppen globalt fås att minska redan under de närmaste åren. Därför ställs utsläppsminskningsmål redan för år 2020. År 2050 skall utsläppen ha minskat med 50% jämfört med nivån år 1990 vilket förutsätter att i-länderna minskar sina utsläpp av växthusgaser med 80-90 %.

Hittills har länderna i världen sammanlagt gett löften på utsläppsminskningar som knappt når upp till en 20% nivå. EU har förbunidt sig att minska utsläppen till 2020 med 30 % om ett internationellt avtal godkänns. Ryssland har lovat skära utsläppen med 20-22% och man väntar ännu att stora utsläppsländer så som USA, Kanada, Ukraina skall ge höga ut-släppsnedskärningslöften.

Stora kast i väderleken som lett till naturkatastrofer och stora ekonomiska förluster har ökat explosionsartat under de senaste decennierna. Befolkningsökningen och det oförut-sägbara i väderleken har gjort många samhällen sårbara. Världshavens vattennivå har stigit 20 cm och glaciärer smälter överallt i världen. Det arktiska istäcket har minskat i allt snab-bare takt och mängden flerårig is är rekord liten. Över 90 % av temperaturförändringen som skett under de senaste 100 åren är förorsakad av människan. Naturliga fenomen så som solaktiviteten eller vulkaner är liten jämfört med det som människan åstadkommit. De här uppgifterna har jag fått av Petteri Taalas som leder meteroroligiska institutet i Finland.

De som lider först och som kommer att lida mest av klimatförändringen är de som minst av allt orsakat den. Det är I de fattigaste länderna, i Afrika och i övärlden och i de arktiska miljöer där ursprungsbefolkningar bor, som följderna av klimatförändringen blir kraftigast, snabbast och störst. Toppmötet i Köpenhamn handlar just därför mycket om U-ländernas situation. Det handlar dels om att komma överens om hur U-länderna ska få tillgång till ny teknologi och förnybar energi och dels om att komma överens om hur mycket stöd väst-världen är beredd att satsa på U-länderna. Fattigdomsbekämpning är fortfarande en av de bästa sätten att motverka klimatförändringen I U-länder. Målsättningen har också varit att begränsa utsläppen av växthusgaser i U-länder med 20-30 % till år 2020.

På toppmötet kommer man bla att ta ställning till hur kostnaderna för bekämpningen av klimatförändringen skall fördelas. Alla vet vid det här laget att det är billigare att motverka klimatförändringen nu, än att låta bli. Nu handlar de tom att skapa en stark politisk vilja som tvingar ram snabba åtgärder, pengar och klimatledarskap. Att skjuta upp åtgärder med krav på mera bevis är det värsta som kunde hända. EU kommissionen har beräknat att det kommer att kosta 175 miljarder euro per år att minska på utsläppen av växthusgaser och av det ungefär 100 miljarder I U-länderna. Man har talat om att Finlands andel är ca 100 mil-joner per år. Det låter mycket men är egentligen inte I Finland mera än kostnaderna för en kopp kaffe per dag per finländare. Finland, EU och de övriga industriländerna måste vara solidariska och se till att finansieringen inte blir ett hinder för att med kraft föra arbetet vidare.

Ofta får man höra att klimatförändringen har positiva effekter för oss I Finland. Det sägs att jordbruksproduktionen kommer att öka och skogstillväxten likaså. Men ser man när-mare på förändringarna så marker man snart att forskarna därtill varnar för att växtsjuk-domarna kommer att öka och nya ogräs och alla slags parasiter börjar trivas på våra , var-mare breddgrader. Förändringen kan ske snabbare än vi tror och det kan leda till att man snabbt måste övergå till nya växtarter och att skogen inte hinner anpassa sig till den snabba förändringen. Riskerna är stora.

Det är sannolikt att stora delar av de bördigaste åkermarkerna i världen blir oanvändbara på grund av torka. Om det skulle ske, och om jordbruket på våra breddgrader skulle klara sig bättre, innebär det att pressen på stora skördar skulle öka på våra breddgrader vilket skulle innebära ett intensivare jordbruk än det vi har idag. Det kan medföra en store be-lastning på miljön.

Klimatuppvärmningen är ingen bra sak för Östersjöns miljö. Varma vintrar innebär att regn spolar med sig näringsämnen från bade odlingsmarker och andra landområden. Vat-tenreningsverken får svårigheter att klara av de stora mängder gråvatten som I städer leds ner I avloppssystemet. Algblomningarna skulle bli kraftigare om havsvattnet är varmare under en längre tid av året och läckaget av näringsämnen skulle göda algerna.

Försiktighetsprincipen betyder i klimatpolitiken att världens beslutsfattare måste ta sitt an-svar för det gigantiska riskerna som den av människan förorsakade klimatuppvärmningen med största sannolikhet innebär. Skulle det mot förmodan visa sig att de värsta scenarierna inte faller in så är i alla fall de åtaganden som vi nu försöker komma överens om globalt, nödvändiga. Medlen för att minska på utsläppen av växthusgaser är till stor del positiva för miljön. Att effektivera energianvändningen och spara energi är miljövänligt, att återvinna avfall och gå in för resurssnåla processer likaså. Att övergå till förnyelsebara energikällor skulle oberoende av klimatförändringen bli nödvändigt inom kort, eftersom de fossila en-ergikällor är en ändlig resurs. Att allmänt taget minska på utsläpp är bra för människors hälsa och allt levande I vår miljö. Att hjälpa de fattiga länderna i världen ut ur fattigdomen är rätt och nödvändigt.

Den möjlighet som kan ses som en positiv aspekt inom ramen för klimatpolitiken är den nya innovativa brasch som inriktat sig på förnybara energikällor och energieffektiv teko-logi. Denna bransch kan föra med sig många nya arbetstillfällen. Efterfrågan på dessa pro-dukter kommer garanterat att vara enorm. I den här utvecklingen har Finland en möjlighet att finnas med som en drivande kraft, om den politiska viljan i vårt land räcker till. Det handlar om att på allvar gå in för energieffektiviering, energisparande val, förnybar energi och en hållbar livsstil. Möjligheterna är många men fortfarande sker övergången till ett hållbarare samhälle långsamt i Finland och vi riskerar att komma på efterskälke i den bransch i världen som sannolikt kommer att växa starkast.

Medvetenheten om klimatförändringen är idag stor bland världens ledare och det är därför ett enormt ansvar som vilar på var och en av dem. Ingen kan mera saga att man inte känner till problemet. Finland måste gör sitt yttersta för att bidra till ett bindnade avtal som alla länder är med om att underteckna. Toppmötet i Köpenhamn är ett viktigt möte med tanke på den fortsatta processen. Vi har ingen tid att förlora. Arbetet måste snabbt gå vidare för att undvika den miljökatastrof som lurar bakom hörnet.

Vid de olika förmöten som hållits inför det stora toppmötet I Köpenhamn har unga per-soner gått omkring med t-skjortor med texten_ Var är du år 2050? Frågan är befogad. Dagens unga har rätt att ställa krav på beslutsfattarna. Ansvaret för kommande genera-tioner är stort.

Tal på PST 4.12.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen
SFP, Vasa valkrets
SFP, Nylands valkrets
SFP, Nylands valkrets
SFP, Egentliga Finland
SFP, Helsingfors valkrets
SFP, Vasa valkrets
SFP, Vasa valkrets
SFP, Vasa valkrets
SFP, Nylands valkrets
Ålands riksdagsledamot, Landskapet Ålands valkrets