Även jag trodde att pensionsärendena sköttes av riksdag och regering före jag kom in i riksdagen, men så är inte fallet. Vi har någonting märkligt i Finland som vi är ensamma om att ha i Norden, det kallas trepartsöverenskommelsen. De betyder att regeringen och arbetsmarknadsparterna, (facken och arbetsgivarna) bildar ett icke demokratiskt valt syndikat som styr allt som har med pensioner och pensionärer att göra. Trepartssyndikatet kan ha sina fördelar, men att krypa i famnen på arbetsmarknadsparterna så totalt som vår folkvalda riksdag och regering har gjort i år tionden, har väldigt lite att göra med den nordiska demokrati jag själv förespråkar. Det är ändå självklart att riksdag och regering skall ha goda kontakter till arbetsmarknadsparterna, precis som till alla andra stora intresseorganisationer, men självfallet inte gå i deras ledband.
Precis som Maj-Britt Nybacka skrev i Vasabladet den 5.9 har de uteblivna indexjusteringarna blivit bara till nackdel för pensionärerna. Ett liknande riktigt bakslag kom i våras när APC`s VD Suvi-Anne Siimes, meddelade att de gör ett undantag från 20-80 regeln och i stället justerar pensionerna med enbart 0,4% som förhöjning. Att detta har att göra, som påstods, med det allmänna ekonomiska krisen i landet har jag en liten förståelse för. Men det oaktat står det i regeringsprogrammet att pensionärernas representanter skall sitta med i de förhandlingar som berör pensionerna. Nu passade det ändå att jämföra pensionerna med löneutvecklingen, en sak som man försökt komma ifrån genom att ändra procentsatserna vid indexjusteringarna att mera ta i beaktande levnadskostnaderna.
Varför behandlas pensionärerna så här? Jo, de har inte ännu en så stark organisation som kunde bli en motpart/medpart i de förhandlingar där pensionärernas ärenden behandlas. Alla måste förstå i detta ärende finns det en betalare vilken heter arbetsmarknadsparterna och en mottagare pensionärerna. Dessa två har av naturliga skäl, olika intressen att bevaka och när den ena parten är utestängd från förhandlingsrummet så ser det ut som det gör.
Det är därför jag lämnat in ett lagförslag som stöds av en stor majoritet i riksdagen, vilket går ut på att pensionärsorganisationernas representanter ovillkorligen skall beredas möjlighet att sitta i arbetspensionsbolagens förvaltningsråd och styrelser. Detta är en liten början men är ändå ytterst viktigt i dag när man ser hur vissa politiker börjar göra anspråk på pensionsfondernas kapital.
Lars Gästgivars
Riksdagsledamot SFP
