Digitaliseringens båda sidor

30.10.2022 kl. 19:49

Att vi lever i en alltmer digitaliserad och uppkopplad värld är ett faktum, de allra flesta av oss bär bland annat en mobiltelefon. Det finns flertalet fördelar med digitaliseringen. Vi kan exempelvis hålla nära kontakt med vänner som bor på andra sidan jorden, vi har möjlighet att ta del av nyheter direkt de publiceras istället för att vänta på tidningen följande morgon men också ta del av olika tjänster snabbt.

Även om digitaliseringens framfart ofta beskrivs som något positivt, vilket den också är, är det minst lika viktigt att komma ihåg vilka nackdelar digitaliseringen medför. Digitaliseringen medför ökade klyftor i samhället där vissa hänger med i den digitala utvecklingen medan andra lämnats vind för våg.

Det är speciellt äldre personer som lider av digitaliseringens framfart eftersom alltmer av det fysiska flyttats till digitala plattformar. Ett faktum är att få av dem som är över 75 år använder sig av digitala tjänster. Det blir allt svårare att betala räkningar, servicekontor stängs, begränsade telefontider, den fysiska kontakten mellan människor minskar och större delar av social- och hälsovården har blivit digital.

Jag deltog förra veckan i en diskussion tillsammans med äldreombudsmannen om hur vi kunde motverka de ökade klyftorna i samhället som den ökade digitaliseringen medför. Under diskussionen presenterade äldreombudsmannen också goda förslag på hur vi kunde gå vidare för att minska på dessa klyftor. Väldigt fina och bra förslag.

Bland annat föreslog äldreombudsmannen att kommunerna föreskrivs en skyldighet att koordinera digitalt stöd för alla som är i behov av det. Äldreombudsmannen föreslog också att en nationellt centraliserad kanal för ärendehantering skapas för personer som inte använder digitala tjänster. Dessa skulle vara steg i rätt riktning men det är också viktigt att finansieringen för dessa projekt i kommunerna säkerställs. Förutom att man har digitalt stöd vid till exempel bibliotek och kurser på medborgarinstitut ser jag att kommunen kan samarbeta med olika föreningar kring detta för att skapa en tryggare digital känsla för de äldre men även andra som vill ha och behöver stöd. Också medierna, speciellt YLE, har en viktig roll.

Det finns också goda exempel på när vården tagit i beaktande att alla inte använder sig av digitala hjälpmedel. Till exempel i min hemkommun Malax ringde hälsocentralen alla över 75 år om coronavaccinet och samtidigt hade dessa personer möjlighet att lyfta fram andra frågor som oroade dem. Det fungerade bra och uppskattades.

Samtidigt behöver vi skapa ett tvärsektoriellt samarbete i hela samhället där alla bär sitt ansvar också för personer som inte använder sig av digitala hjälpmedel av olika orsaker. Personliga tjänster uppskattas och krävs ännu för att säkerställa att alla kan ta del av alla tjänster, till exempel banktjänster, på samma villkor.

Den sociala biten är viktig. Allting kan och ska inte digitaliseras och som beslutsfattare måste vi också ta ansvar dem som inte kan eller vill använda sig av digitala tjänster. Ingen ska lämnas vind för våg bara för att man inte behärskar de nyaste digitala hjälpmedlen. Alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00