Skillnader mellan Sverige och Finland inom jordbruket

03.06.2018 kl. 07:10
Under veckan som gick hade jag möjlighet att delta i Sverige på de svenska böndernas producentorganisations LRF:s riksförbundsstämma

Deras problem och utmaningar påminner om våra i Finland. Tung byråkrati och stelbent myndighetsutövning där respekten för en av våra grundläggande rättigheter, egendomsskyddet får stryka på foten. Våra svenska yrkesbröder har också problem med vargen, där en disneyfierad bild av rovdjuret styr myndigheternas agerande. Och precis som i Finland har de rikssvenska miljöskyddsorganisationernas hängt sig fast vid en föråldrad syn på det moderna skogsbruket och vägrar se dess möjligheter att minska vårt beroende av fossila bränslen samtidigt som skogen fungerar som kolsänka.

Det som skiljer jordbruket i våra länder åt är främst två saker. Svenskarna är betydligt duktigare på att öka sin livsmedelsexport och där har vi finländare mycket att lära. Däremot börjar Sverige först nu vakna upp till att deras matförsörjning i en krissituation är ytterst utsatt. Självförsörjningsgraden i Sverige är endast 50 procent. Mer än varannan tugga som svenskarna sätter i munnen är alltså importerad. I Finland är vår självförsörjningsgrad på livsmedel 80 procent. Dessutom upprätthåller vår Försörjningsberedskapscentral ett säkerhetslager där ett års förbrukning av brödspannmål och utsäde förvaras. En stor majoritet av de finländska politikerna vet att matförsörjningen är en av de mest utsatta funktionerna vid en krissituation. Finland är logistiskt sett en ö där nästan 90 procent av de varor som importeras eller exporteras fraktas med fartyg. Det är alltså livsviktigt också ur en försörjningsberedskapssynvinkel att Finland upprätthåller en inhemsk livsmedelsproduktion.

I skrivande stund besöker den finska trädgårdssektorns intressebevakare SLC och Handelsträdgårdsförbundet riksdagen för att träffa oss beslutsfattare och bjuda på smakbitar och blommor. I deras vädjan till oss beslutsfattare ber trädgårdssektorn oss att vi verkar för trädgårdsproduktionens livsviktiga verksamhetsförutsättningar. Det är lätt att hålla med. I Finland är sex av tio tomater som äts inhemska medan i Sverige är bara var sjunde tomat odlad inom landets gränser. Det visar att vår trädgårdsnäring är i världsklass när det gäller ekologi och kvalitet. Förnyelsebar energi dominerar och endast 8 procent av växthusen värms idag upp med olja. Insektsangrepp bekämpas biologiskt och nya smaker kommer ut på marknaden varje år.

Växthusnäringen visar att klimat- och miljöhänsyn, forskning och ny teknik och lyhördhet för vad konsumenterna söker är ett framgångskoncept. Vem vill inte i fortsättningen ha möjlighet att köpa närproducerade grönsaker som är världen renaste, godaste och hållbart producerade?

Mats Nylund

Gruppanföranden

Responsdebatt om planen för de offentliga finanserna

Gruppanförandet 9.6.2020 hölls av ledamot Veronic Rehn-Kivi Gruppanförande, Veronica Rehn-Kivi, Svenska riksdagsgruppen
09.06.2020 kl. 15:30

Aktualitetsdebatt om EU:s återhämtningsfond 4.6.2020

Gruppanförande i tvåspråkig version. Gruppanförandet hållet av Eva Biaudet.
04.06.2020 kl. 17:15

Statsrådets redogörelse om beredskap i EU:s stridsgrupp 1.7–31.12.2020

Gruppanförande 6.5.2020, Eva Biaudet, Svenska riksdagsgruppen
06.05.2020 kl. 18:00

Regeringens exitstrategi, coronakrisen

Remissdebatt 6.5.2020, gruppanförande, Anders Adlercreutz
06.05.2020 kl. 14:57

Planen för de offentliga finanserna för 2021-2024

Gruppanförande 21.4.2020, Veronica Rehn-Kivi, Svenska riksdagsgruppen
21.04.2020 kl. 15:00

Remissdebatt om beredskapslagarna 17.3.2020

Gruppanförande, Anders Adlercreutz, Svenska riksdagsgruppen
17.03.2020 kl. 18:00

Riksmötets öppningsdebatt 11.2.2020

Gruppanförande, Anders Adlercreutz, Svenska riksdagsgruppen
11.02.2020 kl. 15:00