Reflektioner från Turkiet

24.04.2017 kl. 11:34
För en vecka sedan ordnades folkomröstningen om förslaget till ny konstitution i Turkiet, där en knapp majoritet röstade ja till det kontroversiella konstitutionsförslaget att ge presidenten (mycket) mer makt.

Personligen hade jag, liksom många andra, hoppats på ett annat valresultat eftersom historien visat hur farligt det kan vara att koncentrera mycket makt hos ett fåtal, eller en ensam. Därför bör man alltid undvika att centralisera så mycket suverän makt till en och samma person. Slutet på demokratin i Turkiet hägrar nu i horisonten, vilket i så fall också har stora konsekvenser för oss i Europa. Jag hoppas att jag motbevisas och att folkomröstningen inte betyder slutet för demokratin i landet, men det ser tyvärr onekligen mörkt ut.

Det finns några reflektioner av folkomröstningen som jag tycker att är viktiga att notera och som inte enbart berör Turkiet, utan samhällsklimatet generellt.

1. Splittringen. De stora ekonomiska centrumen i Turkiet, städerna Ankara, Izmir och Istanbul röstade alla nej till den nya konstitutionen. Områdena utanför städerna röstade ja. Folkomröstningen gav bilden av ett djupt splittrat land. En liknande splittring såg vi i Storbritanniens Brexit-omröstning och i det amerikanska presidentvalet. Opinionsundersökningar visar på en liknande splittring i Frankrike inför presidentvalet.

Urbaniseringen, globaliseringen och digitaliseringen har lämnat efter sig en stor skara människor som känner sig bortglömda av den politiska, akademiska och ekonomiska eliten. Det är nästan som om två olika länder växer fram i ett och samma land och utan splittringen hade resultatet av folkomröstningen kanske blivit annorlunda. Det här gäller inte enbart Turkiet. Jag tror därför att det är mycket viktigt att reflektera över den växande samhällssplittringen i många länder, eftersom splittring och indelning skapar grogrund för missnöje och farlig populism.

2. Folkomröstningar. Brexit och Turkiets folkomröstning; 51,89 % mot 48,11 % respektive 51,41 % mot 48,59 %. I båda fallen bestämmer en majoritet, men en rätt liten sådan, enorma öden för ett helt land samtidigt som nästan hälften av ländernas befolkning var emot.

I Finland har vi en grundlag som till skillnad från Turkiet inte kan ändras av folkomröstningar, utan kräver ett bredare samförstånd för att inte smala enkla majoriteter ska kunna göra enorma beslut. Grundregeln är att en ändring av Finlands grundlag måste godkännas av två på varandra följande riksdagar med val i mellan. Först måste en förändring godkännas av en majoritet av den sittande riksdagen. Därefter måste lagförändringen ytterligare godkännas av 2/3 av den följande riksdagen. Det här skapar tröghet, men också stabilitet och trygghet.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan försökte ändra Turkiets grundlag via parlamentet, men fick inte tillräckligt med stöd för det. Därför blev det en folkomröstning i stället. Folkomröstningar är dock lättare att påverka om retoriken piskats upp. Samtidigt har kampanjen bedrivits under undantagstillstånd där journalister fängslats och där oppositionella kallats terrorister, vilket förhindrat en ordentlig faktabaserad debatt.

3. Diplomatiska förbindelser offras för kortsiktiga inrikespolitiska vinster. Erdogan har kallat både Holland och Tyskland för fascister och anklagat omvärlden för att ha motverkat Turkiet. Inget land har motverkat Turkiet, men på det här sättet har Erdogan piskat upp en vi mot dem känsla i stöd för grundlagsändringen. För många medborgare som hört ens president kalla ett annat land för fascister kommer den bilden finnas kvar också efter en folkomröstning. Därför är sådan retorik farlig. Av den anledningen bör alla vara återhållsamma med retoriken mot andra länder eftersom det skapar misstänksamhet som kan växa till fördomar och till och med hat.

Återhållsamhet generellt i retoriken också på hemmaplan är naturligtvis alltid att föredra. Att alltid kunna se den man talar om, i ögonen, är en bra tumregel.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Aktualitetsdebatt om skolfred och skoltrygghet      

Gruppanförande hållet av ledamot Ollikainen.
17.04.2024 kl. 14:59

Interpellation om regeringens regionalt diskriminerande politik

Gruppanförande  håkllet av ledamot  Anders Norrback.
20.03.2024 kl. 15:12

Aktuell debatt om Ukraina

Gruppanförande hållet av ledamot Anders Norrback.
21.02.2024 kl. 15:00

Interpellation om det kaos på arbetsmarknaden som orsakats av regeringen

Gruppanförandet hållet av ledamot Otto Andersson
20.02.2024 kl. 15:29

Riksdagens öppningsdebatt 13.2 2024

Gruppanförande hållet av ledamot Otto Andersson.
13.02.2024 kl. 15:00

Responsdebatt om budgetpropositionen för 2024

Gruppanförandet hållet av ledamot Henrik Wickström.
13.12.2023 kl. 11:00