Familjepolitiskt ställningstagande

14.06.2006 kl. 00:00
Svenska riksdagsgruppen presenterade 14.6. ett familjepolitiskt ställningstagande på 16 punkter. Programmet är indelat i tre delar; ett rikt familjeliv, preventiva åtgärder mot familjetvister samt skolbarnens välbefinnande.

Läs här!

Det föds för få barn i Finland. De flesta samhällspolitiska program utmynnar i samma slutsats. Vi behöver fler invånare för att klara sysselsättningen och försörjningen i framtiden.
Tyvärr finns det många faktorer som gör att unga familjer och kvinnor skjuter upp barnafödandet senare än vad de själva önskar eller låter bli att skaffa det tredje eller fjärde barnet. Osäkerheten på arbetsmarknaden och kvinnornas snuttjobbande är en av de främsta orsakerna. Det är också oroväckande att alltför många barn mår sämre än tidigare. Risken för fattigdom bland ensamförsörjarfamiljer och familjer med många barn är stor.
Svenska riksdagsgruppen vill lyfta fram en rad aktuella problem och presentera åtgärdsförslag för att motarbeta dem. Ställningstagandet kommer att utgöra ett stöd i regeringsförhandlingarna 2007.

      

Bättre kombinering av framgångsrikt arbetsliv och gott familjeliv

 

 

1.  Alla barn bör ha rätt att vara hemma med sina föräldrar tills de fyllt ett år. De flesta familjer vill stanna hemma med sitt barn åtminstone tills att barnet fyllt ett år. Nuvarande föräldraledighet är endast nio månader. Familjer som har tillräckliga inkomster väljer ofta att stanna längre hemma än så, men alla har inte råd.
Vi vill att föräldrapenningsperioden förlängs med 78 dagar, från nio till tolv månader. Förlängningen skulle kosta ca 4,6 miljoner euro per år.


2.  Förutsättningarna för att kombinera ett gott familjeliv och ett framgångsrikt arbetsliv måste förbättras. Idag bär modern och moderns arbetsgivare det största ekonomiska ansvaret då en familj får tillökning. Kostnaderna för föräldraledigheten borde fördelas mer rättvist mellan alla arbetsgivare. Det skulle leda till att snuttjobben inom kvinnobranscher minskade och papporna skulle lockas att i högre grad ta del av ansvaret och stanna hemma med den nyfödda.
Vi vill att regeringen snabbt avger en proposition om att kostnaderna för föräldraledigheten skall fördelas mellan samtliga arbetsgivare.


3.  Vi behöver bättre instrument för att locka papporna att i större utsträckning stanna hemma med sin familj. Den nuvarande pappamånaden har inte gett tillräckliga resultat.  En arbetsgrupp har gett förslag på en rad förbättringar, men Svenska riksdagsgruppen anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående.
Vi vill minska de byråkratiska kraven för pappamånaden så att den kan tas ut i ett sträck under barnets första levnadsår.  


4.  Barnens rätt till sina föräldrar bör stärkas. Föräldrar som bor i annat hushåll bör få rätt till både pappaledighet och föräldraledighet om båda föräldrarna så önskar. Idag har enbart föräldrar i samma hushåll rätt till föräldraledighet. 
Vi vill att föräldrar som bor i ett annat hushåll får rätt att stanna hemma med sjukt barn.



5.  Det får inte finnas någon skillnad mellan familjer med biologiska barn och familjer med adopterade barn. Föräldraskapet är precis lika värdefullt och innebär ett likadant ansvar i båda familjerna. Idag är adoptivföräldrar och biologiska föräldrar inte likställda vad gäller familjepolitiska stöd. 
Vi vill att adoptivföräldrar skall få samma rätt till föräldraledighet som biologiska föräldrar.



6.  Gränserna mellan generationer har vuxit skarpare under de senaste decennierna. Då tre generationer bodde på samma gård deltog även mor- och farföräldrarna i barnafostrandet. Vi anser att det är ett värde i sig. Mormor och farfar borde kunna utnyttjas som en resurs för familjen och hjälpa de unga föräldrarna att kombinera arbetsliv med familjeliv.
Vi vill att även far- och morföräldrar skall få lagstadgad rätt att stanna hemma med sitt sjuka barnbarn de dagar som föräldrarna inte har möjlighet till det. 
Reformen skulle inte innebära nya kostnader eftersom antalet frånvarodagarna hålls på samma nivå.



7.  Barn i ensamförsörjarfamiljer har ekonomiskt sett svårast och löper därför stor risk att marginaliseras. Vi anser att alla barn skall ha lika rätt till en god start i livet. Därför måste stöden för denna grupp höjas.
Vi vill att barnbidragets ensamförsörjartillägg höjs.
Vi vill slopa kopplingen mellan barnbidragets ensamförsörjartillägg och utkomststöd. Idag leder höjt ensamförsörjartillägg till sänkt utkomststöd. År 2004 betalade FPA ut ensamförsörjartillägg för ca 160.000 barn till ett värde av 70 miljoner euro.


8.  Då en familj splittras får den nya ensamförsörjaren förhöjd dagisavgift. Många får visserligen undantag från avgiften men det är dylika systemfel i avgiftstabeller som leder till att ensamförsörjarna har det ekonomiskt svårt.
Vi vill att ensamförsörjarnas daghemstaxor skall vara lägre än avgifterna för tvåföräldrahushåll.


9.  Vårt dagvårdssystemet är oflexibelt. Man utgår från systemets, inte familjernas, behov. Idag erbjuds inte alternativ till heldagsplatser. En förälder vågar inte ge upp sin heldagsplats för då riskerar denna att missa sin dagvårdsplats.
Vi vill bevara den subjektiva rätten till dagvård men kommunerna måste börja erbjuda e
tt mångsidigt utbud av exempelvis halvdagsvård, öppna daghem eller parktantverksamhet då barnen inte är i behov av heldagsvård.

 

 

Resurser för preventivt arbete mot familjetvister

 

10. Moderskapsrådgivningen i Finland omfattar 97 procent av mödrarna. Den är en fantastisk kanal att nå alla nya familjer. Trots att barnafödandet är enbart en positiv händelse vore det bra att redan före födseln fundera på hur föräldrarna kunde se till barnets bästa vid en eventuell familjekris. Det är t.ex. vanligt att uppgöra avtal om ekonomi och egendom inför ett äktenskap.
Vi anser att man redan inom ramen för familjerådgivningen bör diskutera hur den nya familjen skall se till barnets bästa vid en eventuell familjekris och hur föräldraskapet skall skötas.


11. Alla splittringar av familjer är beklagliga. Allt för ofta blir barnen en spelknapp i striden mellan föräldrarna. En del barn måste få mentalvård på grund av långa rättsprocesser. Den förälder som är ovillig till samarbete kan idag vinna fördelar. Processerna om verkställning av umgängesrätten till barnen är också för tidskrävande. Socialmyndigheterna bör vara snabbare i sin handläggning av utlåtanden samt vara opartiska i förhållande till föräldrarna. Kommunerna bör ställa till förfogande utrymmen där övervakade träffar mellan barn och föräldrar kan ske.
Vi vill införa maximitid för skilsmässoprocesser och andra myndighetsprocesser som gäller barnens vardag. Förslaget medför inbesparingar både för parterna samt domstolsväsendet.




12. Rättsprocesser som gäller vårdnad av barn är känsliga för barnen. Målen kräver stor expertis av domarna som skall se till barnens intressen. Barnens åsikt måste höras på ett skonsamt sätt. Domare måste kunna anlita expertis från andra områden.
Vi vill att det instiftas särskilda domstolar som har specialkunnande. Förslaget leder till försnabbade rättsprocesser och mindre kostnader.


13. Varannan kvinna i Finland har i något skede av sitt liv utsatts för våld i ett parförhållande. Vi kan inte acceptera att hemmet är ett otryggt ställe för många kvinnor, män, barn och åldringar.  Bekämpningen av kvinno- och familjevåld har inte fått tillräckliga resurser. Enstaka forskare ansvarar nu för hela landets samlade kompetens på området. Det betyder att utbildning, utveckling och forskning får resurser endast via tillfälliga projekt.
Vi vill att man grundar ett eget center för bekämpning av familjevåld enligt norsk modell. I första hand skall de utspridda tjänsterna sammanföras till en instans.  I inledningsskedet bör 2 miljoner euro tillskjutas för nya tjänster och hyror. 
Vi vill att samtliga kommuner verkställer antivåldsprogrammet från år 2004.


14. Antalet omhändertagna barn ökar markant. År 1995 var 10 697 barn placerade i vård utanför sitt egentliga hem och vid slutet av 2003 var motsvarande tal 14 392 barn. De flesta placeras på anstalt och inte i nya hem trots att vård hos fosterföräldrar är mer humant och dessutom billigare. Vård i fosterhem kostar ca 800 euro/månad medan anstaltsvården kan kosta mellan 5000 och 10000 euro/barn och månad. Det finns ett stort behov av att öka rådgivningen i kommunerna för att öka antalet fosterfamiljer. Samtidigt bör det professionella stödet till familjerna öka. 
Vi vill att omhändertagna barn placeras i hem hellre än på anstalt. Vi vill starta ett experiment med avlastnings- och vikariehjälp för fosterföräldrar. Experimentet kostar ca 1 miljon euro. Lägre omhändertagningskostnader kommer att ge en rejäl inbesparing redan inom något år.


Satsningar på skolbarnens välbefinnande

 

15. Inlärnings- och anpassningssvårigheterna ökar snabbt i grundskolorna. Dessvärre har inte resurserna för specialundervisning ökat i samma takt. Det finns en ständig brist på kompetent personal. Endast ca 30 procent av specialklasslärarna är behöriga.
Vi vill öka resurserna för utbildning av speciallärare samt öka antalet anställda speciallärare i kommunerna.

Vi beräknar att det behövs en ökning på ca 1,2 miljoner euro i kommunernas statsandelar.


16. En del av de ökade inlärnings- och koncentrationssvårigheterna i skolan beror på ändrade kostvanor hos eleverna. Läsk och godis från skolans automater har ersatt lunchen från skolans kök som erbjuder mat med en komplett kostcirkel. Det leder till tillfälligt höga sockerhalter och medföljande trötthet. Det finns ett uppenbart behov av att återgå till traditionella mellanmål i form av frukter och vitaminer.
Vi vill att godis- och läskautomater försvinner från grundskolorna och att man istället erbjuder eleverna en frukt om dagen.

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35