Anna-Maja Henriksson inledde den allmänpolitiska debatten

13.04.2013 kl. 12:41
Justitieminister och tidigare Folktingsordförande Anna-Maja Henriksson inledde den allmänpolitiska debatten vid Folktingets session i Tammerfors.

Ärade folktingsordförande, folktingsdelegater, mina damer och herrar.

Allra först vill jag tacka Svenska Finlands folkting för möjligheten att få inleda debatten här idag. Det är alltid en glädje att delta i Folktingets session och trevligt att träffa er alla.

Som tidigare folktingsordförande ligger Folktinget mig varmt om hjärtat och som minister med ansvar för språkfrågor och som folktingsdelegat är det särskilt angeläget att delta. Speciellt detta år när mycket faktiskt har hänt och händer kring språkfrågor.

Folktinget har under de senaste åren tagit en klar plats som ett viktigt samarbetsorgan där representanter från olika partier bevakar och främjar den svenskspråkiga befolkningens rättigheter. Många viktiga initiativ och ställningstaganden som gäller den svenskspråkiga befolkningens språkliga och kulturella rättigheter har kommit till stånd genom samarbetet. 

För tillfället pågår många förändringar i vårt samhälle. Såväl kommunreformen som social- och hälsovårdsreformen är inne i viktiga skeden. Reformerna kommer sannolikt att föra med sig förändringar, som påverkar kommunernas verksamhet och strukturer. Men reformerna påverkar också den enskilda kommuninvånarens vardag. Målet är en högklassig och jämlik service i hela landet.

Många initiativ har tagits och förbättringar har gjorts beträffande den språkliga servicen vid myndigheterna. Flera myndigheter än tidigare har på senare tid gjort upp språkprogram eller grundat särskilda organ för utvecklande av den språkliga servicen. Trots detta brister det fortfarande många gånger i den praktiska tillämpningen av språklagstiftningen, särskilt beträffande service på svenska. Det här var bakgrunden till Folktingets agerande då vi för några år sedan utarbetade ett handlingsprogram för ett Finland med två levande nationalspråk under ledning av president Martti Ahtisaari.

Tack vare handlingsprogrammet fick vi in en skrivning i regeringsprogrammet 2011 om att under statsministerns ledning utarbeta en långsiktig språkstrategi för att utveckla de två livskraftiga nationalspråken och utifrån detta konkretiseras åtgärderna för regeringsperioden. Och som ni säkert alla vet så är nationalspråksstrategin ett av spetsprojekten i statsminister Katainens regeringsprogram. Den är dessutom statsrådets första språkstrategi och den gavs av en enhällig sexpartiregering i form av ett principbeslut i december. Det här är unikt och det är något vi kan vara stolta över.

Utgångspunkter för nationalspråksstrategin är individens grundläggande språkliga rättigheter och den nytta och fördel som samhället har av tvåspråkighet. Det är fråga om en strategi, vars verkställande faller på många aktörer och det bottnar i det faktum att nuläget, när det gäller finskan och svenskan inte är tillfredsställande på lång sikt. Strategin är indelad i ett långsiktigt strategidokument och i statsrådets åtgärder för pågående regeringsperiod. Regeringen har som utgångspunkt att den gällande lagstiftningen, som gäller finskan och svenskan, i huvudsak är tidsenlig.

Strategin ger uttryck för regeringens vilja att även i framtiden trygga två livskraftiga nationalspråk i Finland och den innehåller konkreta åtgärder för att uppnå detta mål. Strategin innehåller praktiska verktyg för olika förvaltningsprocesser i syfte att förbättra tillämpningen av språklagstiftningen Statsrådet rekommenderar att i synnerhet tvåspråkiga kommuner och samkommuner tar i bruk de praktiska verktygen som ingår i strategin och utser en kontaktperson för nationalspråken till stöd för sin ledning. Verktygen ingår i strategin i form av en lista med förslag till åtgärder inom olika förvaltningsuppgifter. Listan är avsedd för tjänstemän och myndigheter så att de ska ha det lättare att i praktiken följa bestämmelserna i språklagen. Det gäller för myndigheterna att gå igenom sin verksamhet och kontrollera hur språkbestämmelserna beaktas i olika serviceprocesser och exempelvis vid upphandlingsförfarande och rekrytering. Jag kan berätta att reaktionen på den konkreta listan har varit positiv. Man upplever vid myndigheterna att den är mycket användbar. 

Nationalspråksstrategin har tillsammans med statsministerns följebrev sänts till olika myndigheter och till domstolarna och jag hoppas att också ni alla tar ett exemplar med er härifrån.

Ansvaret för verkställandet av nationalspråksstrategin faller på flera aktörer. Justitieministeriet har det allmänna ansvaret för uppföljningen av strategin och arbetet har under våren inletts i ett öppet samarbete med olika aktörer. Samordningen av strategin har inletts genom dialog med de mest centrala aktörerna. För att genomföra åtgärdsförslagen skapas det som bäst bland annat inom statsrådet ett nätverk av kontaktpersoner i språkfrågor. Justitieministeriet har ordnat gemensamma möten mellan olika aktörer och har presenterat strategin för statsrådets lagberedare. 

Men ansvaret kan inte enbart falla på Justitieministeriet. Detta är ett gemensamt projekt och gemensamma krafter och ett gemensamt ansvar behövs för att förverkliga språkstrategin. Redan nu har de sex regeringspartierna förbundit sig till att uppfylla språkstrategin. De konkreta åtgärderna för regeringsperioden berör också flertalet ministerier och kräver resoluta åtgärder av såväl förvaltning som politiker för att förverkligas. Jag hoppas också att Folktinget tar en aktiv roll, både som organisation och via er folktingsledamöter och de partier ni representerar. Ni har alla ett ansvar att lyfta upp strategin inom era egna partier. Via ett gemensamt arbete kan vi se till att strategin blir levande och förverkligas på bästa sätt. Samtidigt förblir den aktuell. Målet bör vara att arbetet med strategin fortsätter också under nästa regeringsperiod och att den uppdateras regelbundet.

En viktig målsättning i strategin är att enskilda personer ska veta att de får använda sina språkliga rättigheter – att de språkliga rättigheterna synliggörs. Synligheten har också ett symboliskt värde då det gäller att båda språken accepteras som en del av den offentliga verksamheten och samhället. I strategin behandlas också möjligheterna att skapa ett mer positivt attitydklimat, vilket i hög grad gäller även medborgarsamhället och olika organisationer. I den här frågan är det viktigt att organisationerna samarbetar och också här har Folktinget en mycket viktig roll. Det gör ni redan exempelvis via Finlands arenan i Björneborg och via den utskick ni gjorde som bilaga i Pirkka-tidningen.

En särskilt central fråga i strategin som jag gärna vill ta upp är utvecklingen av språkbadsundervisningen.

Språkbad och språkduschar är ypperliga sätt att lära sig nya språk. Språkbad är en undervisningsmetod som har funktionell tvåspråkighet som mål. Under benämningen språkbad ges flera olika typer av undervisning. Språkbadets ursprungliga syfte är att rikta sig till barn som har majoritetsspråket som modersmål, och att dessa barn med hjälp av språkbadet lär sig minoritetsspråket. Därför består största delen av språkbadsverksamheten i Finland av svenskspråkig språkbadsundervisning för finskspråkiga barn. Men viktigt är naturligtvis också att svenska barn skall kunna språkbada på finska. Både på den finska och svenska sidan skulle vi behöva mer språkbad. Med språkbad kan vi alltså bidra till attitydfostran i och med att språkbadseleverna förhåller sig positivt till andra språk och kulturer.  Därtill tycks språkbadseleverna klara sig rätt väl också då det gäller de allmänna skolresultaten. Viktigt är att språkbadet inte uppfattas som en elitskola. Den skall kunna finnas till för alla.
Trots inlärningsresultaten och en stor efterfrågan har antalet språkbad inte ökat. Sedan början av 1990-talet har inte ett enda nytt lågstadium tagit i bruk tidigt fullständigt språkbad. En orsak kan vara bristen på behöriga språkbadslärare. De sista behöriga språkbadslärarna utexamineras i år. Ingen ny utbildning för språkbadslärare har inletts och det här är ett missförhållande som är helt oacceptabelt. Nationalspråksstrategin påtalar också behovet av språkbadslärare och jag väntar mig snabba åtgärder av Undervisningministern i denna fråga. Positivt i sammanhanget är att Vaasan Yliopisto och Åbo Akademi torde ha fått grönt ljus från Undervisnings- och kulturministeriet för planering av en utbildning av språkbadslärare.

Jag vill ännu ta upp de aktuella reformerna ur demokrati- och språksynvinkel.

Kommunstrukturlagen har gått vidare till riksdagen för två veckor sedan och beredningen av en ny kommunallag är under arbete. Med tanke på upprätthållande och utvecklande av en fullgod svenskspråkig service i tvåspråkiga kommuner och särskilt i kommuner med en liten svenskspråkig befolkning måste det finnas rum att forma speciallösningar i samband med kommunsammanslagningar. En kommunmodell passar nödvändigtvis inte i hela landet och de språkliga grundrättigheterna måste särskilt beaktas i alla delar av reformen. 

I samband med kommunreformen måste såväl kommunerna som statsmakten värna de språkliga rättigheterna och se till att de inte inskränks exempelvis i situationer då kommuner med olika språklig status går ihop. I förslaget till ny kommunindelningslag ingår också vissa förslag om nya bestämmelser i språklagen som skall trygga de språkliga rättigheterna också i framtida kommunstrukturer.

Det krävs att att de språkliga rättigheterna ständigt finns på agendan i samband med reformerna. Folktinget har också förtjänstfullt betonat detta i sina utlåtanden och andra ställningstaganden. Ni har också lyft fram att konsekvensbedömningar bör göras vid varje enskild förvaltningsreform, men också i den konkreta organiseringen av service, exempelvis när vårdkedjor utformas. Språkkonsekvensbedömningar finns också med som en av åtgärderna i nationalspråksstrategin och när förvaltningen organiseras skall alltid en bedömning utföras.

Med språkkonsekvensbedömning avses förhandsbedömning av de konsekvenser som ett lagförslag eller ett beslutsförslag kan tänkas ha efter att lagen eller beslutet trätt ikraft. En grundlig språkkonsekvensbedömning bör göras och beaktas i ett så tidigt skede som möjligt under beredningen. Detta för att beslutsfattare och tjänstemän skall ha verklig tid att överväga reella val mellan olika alternativa modeller. Som ni vet ligger detta i linje med Grundlagsutskottets utlåtande om regionförvaltningsreformen där utskottet explicit konstaterade att man vid olika alternativ skall välja det som bäst, jag upprepar bäst, tryggar de språkliga rättigheterna.

Justitieministeriet och jag som justitieminister, betonar och påtalar betydelsen av förhandsbedömning av de språkliga konsekvenserna i samband med de aktuella reformerna. Publikation om Förhandsbedömning av språkliga konsekvenser vid beredning av förändringar i lagstiftning och administration är ett bra redskap för myndigheterna. Myndigheterna bör också utnyttja denna publikation. För några månader sedan publicerade justitieministeriet dessutom ett dokument med titeln: Sammanslagningsavtalet som en del av systemet för tryggande av språkliga rättigheter vid kommunsammanslagning. Detta för att skapa strukturer och hjälp för kommunerna när det gäller de språkliga rättigheterna.

Jag vill ytterligare nämna att delegationen för språkärenden senaste vecka lämnade ett förslag till justitieministeriet gällande en rekommendation beträffande förverkligande av språkliga grundrättigheter i tvåspråkiga kommuner och samkommuner.  Rekommendationen kommer att ges så snart som möjligt för att kommunerna ska ha nytta av den.

Samhället genomgår ständiga förändringar. Alltid då förvaltning omorganiseras bör man vara extra uppmärksam. Det gäller inte minst analysen av vilka konsekvenser olika förvaltningslösningar i praktiken innebär för medborgarna. De språkliga rättigheterna är grundlagstryggade rättigheter, som i alla skeden måste respekteras. Det handlar om såväl tillgång till vård, skola, omsorg på sitt modersmål, som också möjligheter till inflytande.

Regeringen vill verka för att de språkliga rättigheterna skall bli tillgodosedda i bägge de stora reformer som nu är aktuella. Därför har också särskilda skrivningar tagits in om detta såväl i förslaget till kommunstrukturlag som i linjedragningarna gällande sote-reformen.

Med dessa ord vill jag ag önskar er en givande session.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning - Översikt över det utrikes- och säkerhetspolitiska läget 22.2.2022

Ledamot Anders Adlercreutz höll gruppanförandet.
22.02.2022 kl. 14:11

Människorättspolitiska redogörelsen

Gruppanförandet hölls av ledamot Biaudet
16.02.2022 kl. 15:41

Statsrådets redogörelse om underrättelselagstiftningen

Gruppanförandets talare ledamot Rehn-Kivi
09.02.2022 kl. 15:00

Riksmötets öppningsdebatt 8.2.2022

Gruppanförande hållet av gruppordförande Anders Adlercreutz.
08.02.2022 kl. 15:00

Responsdebatt om budgeten 2022

Gruppanförande hållet av ledamot Veronica Rehn-Kivi
14.12.2021 kl. 11:00

Reponsdebatt om statsrådets försvarsredogörelse

Gruppanförande hållet av ledamot Anders Norrback
07.12.2021 kl. 14:50

Interpellation om Finlands beredskap för hybridpåverkan som bygger på styrning av migrationsströmmar

Gruppanförande hållet av ledamot Mats Löfström
24.11.2021 kl. 14:45