Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att säkerställa att de ersättningar som tilldelas offer för allvarliga brott betalas till sakägaren från den summa som belagts med kvarstad?
Som svar på spörsmålet anför minister Henriksson följande:
Människohandel är ett brott som straffas strängt, där gärningsmannen utnyttjar offrets oförstånd, sårbarhet eller beroende ställning i förhållande till gärningsmannen i syfte att göra honom eller henne föremål för till exempel sexuellt eller arbetsrelaterat utnyttjande. Människohandel är ett allvarligt brott som riktas mot en person, som kränker individens frihet, och ofta även den sexuella självbestämmanderätten och kroppsliga integriteten. Människohandel är också lönsam ekonomisk brottslighet, där vinningen av brott kan vara avsevärd och risken att åka fast är också internationellt sett fortfarande relativt liten.
I regeringsprogrammet för Marins regering har man kommit överens om att förbättra ställningen för människohandelsoffer och effektivera förverkligandet av straffansvar i människohandelsbrott. Därtill har regeringen fattat beslut om att bereda ett tvärsektoriellt åtgärdsprogram mot människohandel.
För beredningen har justitieministeriet tillsatt en arbetsgrupp som består av myndigheter och medborgarorganisationer. Som ordförande för arbetsgruppen fungerar statsrådets samordnare för arbetet mot människohandel.
Enligt kapitel 6 1 § i tvångsmedelslagen (806/2011) får egendom beläggas med kvarstad för att säkerställa betalningen av böter, skadestånd eller gottgörelse som grundar sig på brott eller ett belopp som kan komma att dömas förverkat till staten. Domstolen belägger med kvarstad högst det belopp, som kan antas motsvara böterna, skadeståndet, gottgörelse, förverkande eller samfundsbot.
Då tillgångar beläggs med kvarstad avgör utmätningsmannen vilka konkreta tillgångsposter som kommer att omfattas av kvarstaden. Kvarstad av tillgångar ger ingen förmånsrätt vid utmätning. Kvarstaden av tillgångar kan gälla svarandens alla utmätningsbara tillgångar. Tillgångar som beläggs med kvarstad behöver inte ha något samband med det brott för vilket böter, skadestånd, gottgörelse, förverkande av penningbelopp eller samfundsbot krävs.
Kvarstaden av tillgångar har en svag ställning i förhållande till utmätning, och det här är motiverat därför att tröskeln för att bevilja kvarstad av tillgångar är låg jämfört med domen. Beakta att den som innehar grunden för utmätning kan vara ett offer för ett tidigare brott eller annan privat borgenär i svag ekonomisk ställning. Förmånsrätt för kvarstad av tillgångar skulle försvaga hens ställning. Vid utmätning har borgenären inte förmånsrätt jämfört med de andra utmätningsborgenärerna till exempel på grund av att hens fordring är äldst eller att hen varit den första som ansökt om utmätning eller fått utmätningsgrund för sin fordring.
Borgenären är inte i prioritet att få fordringen betald från någon av gäldenärens tillgångsposter därför att hen anvisat tillgången för utmätningsmannen för utmätning. Vid utmätning följs lagen om den ordning i vilken borgenärer ska få betalning (1578/1992). Den centrala principen är borgenärernas lika rätt till betalning. Förmånsrätt har endast noga specificerade fordringar, såsom innehavare av retentionsrätt och fordringar som är underhållsbidrag för barn och är tätt förknippade med barnets basbehov.
Ersättning eller annat skadestånd som betalas brottsoffer har inte förmånsrätt i relation till övriga fordringar.
Av nämnda orsaker är det motiverat att försöka förbättra brottsoffrens ställning i första hand på andra sätt än till exempel genom att lagstifta om förmånsrätt för tillgångar som belagts med kvarstad.
Skada som orsakats fysiska personer ersätts ur statens medel i enlighet med brottsskadelagen (1204/2005). Ersättning kan fås bland annat för personskada och lidande.
Under denna regeringsperiod utreds huruvida brottsskadelagen behöver ändras. Avsikten är att uppgörandet av en bedömningspromemoria om detta ska inledas vid justitieministeriet i år. Brottsoffrens ställning förbättras även på andra sätt, såsom genom bättre stöd för brottsoffer.
Också i samband med beredningen av åtgärdsprogrammet mot människohandel är det skäl att beakta ersättningar för människohandelsoffer.
Helsingfors 5.6.2020
Justitieminister Anna-Maja Henriksson
]]>Är det god förvaltningssed att inte samråda med centrala myndigheter, såsom miljöministeriet och museimyndigheterna, under beredningen av en landskapsplan, då planen efter myndigheternas utlåtande har ändrats väsentligt, såsom tilläggande av anteckning om en depå för tung spårtrafik i en plan med rättsverkningar, till det kulturhistoriskt värdefulla området Mankans–Luoma, har förfarandet varit korrekt, då ett nytt utlåtande inte begärts av de berörda myndigheterna efter att en anteckning om depå för tung spårtrafik lades till i förslaget till landskapsplan och en betydande grönförbindelse ändrades så att förbindelsen från Esbovikens Natura 2000 skyddsområde till skogsområdena norr om Mankans och Luoma bröts
och, kan den minister som saken gäller kräva att anteckningen i planen om en depå för tung spårtrafik i området Mankans och Luoma tas bort från planförslaget Nyland 2050, eftersom konsekvenserna av anteckningen om en depå i planen och alternativa platser inte utretts grundligt och Nylands förbund inte varit i växelverkan med de personer och sammanslutningar vars förhållanden eller intressen i avsevärd mån kan påverkas av planen (6 § i markanvändnings- och bygglagen), efter att anteckningen om depå lades till i förslaget till plankarta?
Som svar på detta spörsmål anför minister Mikkonen följande:
Om uppgörande av en landskapsplan föreskrivs i markanvändnings- och bygglagen (132/1999). Lagens bestämmelser om deltagande och växelverkan ger relativt stort utrymme för flexibilitet. Vad gäller lagstadgade skyldigheter om myndigheternas samråd och begäran om utlåtanden innehåller lagstiftningen dock specifika bestämmelser. Den 1 februari 2016 trädde en ändring i markanvändnings- och bygglagen i kraft (RP 148/2015), med vilken bestyrkandet av landskapsplaner slopades och miljöministeriets behörighet att styra och övervaka landskapsplanläggningen togs bort. Samtidigt ändrades markanvändnings- och byggförordningen som preciserar lagen så utlåtanden ska begäras av myndigheter i enlighet med 13 § i förordningen innan landskapplanförslaget läggs fram. Dessa myndigheter är bland annat miljöministeriet och museimyndigheter som nämns i spörsmålet.
11 § i markanvändnings- och byggförordningen ändrades så att samråd med myndigheterna i enlighet med 66 § i markanvändnings- och bygglagen ordnas innan planförslaget varit offentligt framlagt. Således läggs planförslaget fram enligt gällande markanvändnings- och bygglag samt markanvändnings- och byggförordningen först efter samråd med myndigheter om planförslaget i en bearbetad form.
Nylands förbund har begärt myndigheternas utlåtande om förslaget till Nylandsplanen 2050 den 21 mars 2019 (202/05.00/2016). Nylands förbund har den 14 augusti 2019 ordnat samråd med myndigheterna om planförslaget Nylands förbund har utifrån synpunkterna i myndigheternas utlåtanden och samråd med myndigheter lagt fram ett bearbetat planförslag för tiden mellan den 8 oktober och 8 november 2019. Nylands förbund har därmed följt förfarandet i lagstiftningen som ändrades 2016 gällande samråd med myndigheter och begäran om utlåtande om förslag till landskapsplan.
Markanvändnings- och bygglagen eller markanvändnings- och byggförordningen förpliktigar inte planens upprättare att begära nya utlåtanden av myndigheterna om planförslaget i en situation, där förslaget ändrats efter myndigheternas utlåtande innan planen lagts fram offentligt för påseende. Då ett förslag till landskapsplan läggs fram offentligt efter myndigheternas utlåtanden, har myndigheterna även möjlighet att lämna en anmärkning om planutkastet.
Således tryggar lagstiftningen myndigheternas möjligheter att föra fram sin syn på planförslaget som läggs fram. Den här möjligheten framkommer även i kungörelsen som gäller offentligt framläggande av förslaget till Nylandsplanen 2050.
Alla parter och personer som avses i spörsmålet har haft möjlighet att lämna en anmärkning till förslaget för Nylandsplanen 2050 som varit offentligt framlagt efter en kungörelse.
I frågan hänvisas även till området Esboviken-Saunalahti Natura 2000 i närheten av depåområdet. Nylands NTM-central gav den 9 oktober 2019 ett utlåtande i enlighet med 65 § i naturvårdslagen om de bedömningar som gäller konsekvenserna av Nylandsplanen 2050 för området i nätverket Natura 2000. Bedömningsrapporten hade även kompletterats med en separat Naturabedömning om området Esboviken-Saunalahti Natura 2000 efter att en anteckning om objekt för den tunga spårtrafiken hade lagts till i planförslaget.
I sitt utlåtande anser NTM-centralen att Nylandsplanen 2050 inte i sig eller tillsammans med de övriga projekten och planerna i betydande grad försvagar de naturvärden som ligger till grund för skyddandet av området Esboviken-Saunalahti Natura 2000, då de lindringsåtgärder som beskrivs i bedömningen genomförs genom en detaljerad planering.
Miljöministeriet har inte efter att bestyrkandet av landskapsplaner upphörde med en lagändring 2016 behörighet att ingripa i innehållet i landskapsplanerna annat än genom utlåtanden och samråd med myndigheterna gällandet förslag till landskapsplaner.
Miljöministeriet gav den 23 maj 2019 ett utlåtande (SR/1921/2019-MM-3) om förslaget till Nylandsplanen 2050 och deltog den 14 augusti 2019 i myndigheternas samråd om planförslaget.
Helsingfors 28.5.2020
Miljö- och klimatminister Krista Mikkonen
]]>
WhatsApp-grupper och möten på nätet möjliggör att arbetet fortsätter och att diskussioner förs mellan de närmaste kollegerna även utanför riksdagen - min digi-kompetens har fått ett lyft! Tidtabellerna har varit snabba, men de olika plattformarna har gett möjligheter att medverka i beredningen av besluten. Men innerst inne i mig gnager ändå den stora olusten, ångesten av att någonting helt obehärskat håller på att ske i vår värld. Och insikten av, att vi trots allt inte har så väldigt bra redskap, som människor och samhällen, att hantera de svåra beslut vi står inför.
Vi har ställts inför en situation som krävt dramatiska beslut som begränsar våra grundläggande rättigheter, för att stoppa virusets framfart och rädda liv. Vi har stängt skolor, museer och bibliotek, restauranger och caféer samt ingripit i rörelsefriheten med att utlysa rörelseförbud ut ifrån och in till Nyland. Det normala livet har avstannat, många människor har blivit utan jobb samtidigt som många företag har förlorat sin verksamhet från en dag till en annan.
Vad en ensam riksdagsledamot kan göra, är att lyssna på landets främsta hälsovårds- och grundlagsexperter och lita på att grundlagsutskottet noggrant granskar och analyserar regeringens beslut och endast begränsar våra grundläggande fri- och rättigheter då det är alldeles nödvändigt.
Det är viktigt att vi för en diskussion nu, men även efteråt, kring behovet av undantagstillstånd och de olika begränsningarna i våra grundläggande fri- och rättigheter. Först efteråt, kommer vi att vara bättre utrustade för att bedöma ifall våra beslutsprocesser varit tillräckligt noggranna och förmått göra tillräckliga avvägningar för att bedöma nyttan och skadan av begränsningarna under undantagstid.
Häromveckan påminde Jukka Kekkonen, professor i rättshistoria, i Helsingin Sanomat att det under tider av undantagstillstånd är viktigt att värna om grund- och människorättigheterna mer än vanligt. Han påpekar att många i den politiska debatten efterlyser allt hårdare åtgärder och man ropar att regeringen handlar alltför långsamt. Verkningarna av coronaviruset är trots allt såpass osäkra, att ingen med säkerhet veta vad som skulle vara den optimala politiken.
Det är viktigt att fortsätta diskussionen även i livet under undantag. Åtminstone för mig ter sig de hårda förbuden, de stora förändringarna och nedstängningen av det sociala livet svåra att tåla, även med vetskap om att vi har gjort detta med de bästa intentioner av att rädda så många liv som det bara är möjligt.
De digitala plattformarna erbjuder fantastiska möjligheter socialt, också nu i en tid av fysisk distans. Vi kan upprätthålla levande kontakter mellan familj och vänner var vi än befinner oss. Middagar och fester, tips för hempyssel, söta nallar i fönster - allt stärker känslan av att vara med om detta tillsammans och ger mig en känsla av att inte vara ensam.
]]>